Profeten sa:

"När en make och fru kollar på varandra (med kärlek),  Kollar Allah på dem båda två med nåd. Och om maken sedan tar sin frus hand, kommer deras synder att falla ner ifrån deras fingrar."

["Al-Jaami' al-Sagheer lil-Suyooti" 1977 - Saheeh]

                                    


Niqabisten på Stan

                          


Måste verkligen be om ursäkt, wallahi är verkligen bristfällig i mitt bloggande. Jag är sjuk, jag vet ingen ursäkt Alhamdulillah. Sen så är det sista spurten i skolan. En inlämning blev jag klar med idag. Har en till innan denna vecka är slut. Den måste vara inne. Subhanallah blir mer deppig än vad jag redan är, orken har jag glömt någonstans känns det som. Men måste ta mig i kragen, vågar inte snubbla på mållinjen. 

Jag har inte glömt att svara på era mail, dem ska jag. Varenda ett, och även en del kommentarer som förtjänar alldeles egna inlägg har jag tänkt. Sen Innsha'allah har jag stora planer för bloggen. Jag försöker klura ut hur jag ska engagera er läsare mer. Jag har en hel del läsare, och vill utvecklas tillsammans med er har jag tänkt. Har inte riktigt klurat ut helt, "hur" än bara ....Jag ska smida vidare mina planer har jag tänkt In sha'Allah.

Jag kan fortfarande inte förstå, skolan är snart över och med en examen i handen har jag. Men jag kan inte slå bort tanken. "Vilken examen kan jag visa till Allah??" Vad har jag gjort för honom? Vad kan jag ta med mig, som kan rädda mig från helvetets eld? Må allah skydda oss, amiin!
Ni märker, riktigt depressed mood:P .

Och bloggen fyller ett år snart också, tiden bara rusar iväg. Bloggen har verkligen förrändrat mitt liv- radikalt haha!

Fortsättning följer......................

Glöm inte mig i er du'a, ni finns sannerligen i mina!
Niqabisten på Stan

                            

Nu börjar vädret utvecklas mot riktigt vår och som sedan om vi lever då, även utvecklas mot sommar, Inn sha Allah. Allteftersom värmen stiger, sticker dem muslimska kvinnorna mer ut. De syns så mycket mer. Jag menar att det blir en sådan kontrast till dem som väljer att klä sig efter hur vädret ser ut. Missförstå mig rätt nu, läsare. Jag ser inte ner på dem som väljer detta, det är inte min poäng till varför jag väljer att skriva om detta i detta inlägg...

Mina avsikter med att nämna detta, är att jag får mail och kommentarer om att det är många som täcker sig , vare sig det gäller slöja eller niqab. Att det är jobbigt med folks blickar, elaka kommentarer och oförskämda uttalanden som dessutom är nedlåtande. Men min dyrbara syster, stå på dig. Du har all rätt att bli ledsen och upprörd. Jag har ett uttryck som jag brukar använda mig av ibland "Kick some ass med ditt goda uppförande". Man tjänar inte så mycket på att svära och uttrycka sig med dem fulaste ord man kan. Klart man kan göra det, även jag har gjort det.  Men det ger mer skada i längden....tyvärr.

Svara på kritiken, Ingen ska få trycka ner dig. Ett vanligt påstående jag brukar få är "Det där måste vara varmt" Ja det är klart, ibland är det varmt. Så det gäller att välja bra material på kläderna. Men mitt svar brukar oftast bli "Ja, men i helvetet är det betydligt varmare, om vi ska jämföra med detta" paffa brukar det oftast kilas vidare...Jag menar kom igen, hur i hela friden går folk runt i Sahara???!! Jag har aldrig sett någon glida omkring i bikini och sarong på den playan...Har du?

Min hud utsätts inte av solens strålljus, det har sina för- och nackdelar. Fördelarna är att jag inte får eventuella skador som uppstår nä'r man utsötts för allt för mycket sol på kroppen.

Mina dyrbara systrar, jag vet att det är svårt för det samhälle som är vr omgivning att förstå varför i all sin dar vi täcker oss. Vare sig det gäller slöja til niqab. Det är dyrkan för oss. Det är en del av vårt liv, men framförallt av kärlek till vår skapare. Dyrbara älskade syster, tänk att för varje gång du kliver ut med din Hijaab på dig, så får du belöning för varje steg du tar- du täcker dig för Allahs skull. Och möt varje påhopp med ett leende hjärta, det blir ett plus på din "goda gärnings-listan".....<3 


                             

Du är en ärad kvinna hos Allah , le min syster - för sannerligen så förtjänar du det bästa och mycket mer!

Niqabisten på Stan

                           


Vilken dag! Maa sha'Allah! Jag och en kompis drog  iväg till stan efter att vi båda slutat våra respektive scheman. Jag måste ha glömt hur det är att gå på stan mitt på dagen en solig fredag. Vad man hört, och stött på! Jag erkänner, har saknat det dramatiska lite. Alla möjliga människor möter man.

I och med att bönen föll in, så bad vi i Medis och även där mötte man härliga systrar. Höjdpunkten var ändå när det kom fram en syster från Frankrike (Kände inte henne) , hon kom fram och frågade om jag bar Niqab. För den släpade på huvudet, och jag hade fällt upp den. Hon frågade om hur det ser ut i Sverige, alltså rent om det var lagligt eller inte. Jag förklarade hur det låg till. Och till min förvåning gick den dialogen till på franska (!!) , jag trodde att den var helt bortglömd, subhanallah!
Evigt tacksam kände jag mig efter att jag bor i Sverige och inte i Frankrike. Må Allah underlätta för våra systrar där, amiin!
Sen mötte man även en del läsare, Må Allah belöna dem för deras ord, dem värmer mer än solens strålar en varm sommardag!

Jag och kompisen, hon och jag passade på att fika ute. DET var en upplevelse, först vägen till fiket, vilka kommentarer, blickar , skällsord etc. Det gick så långt att jag ville filma . Men vi kände inte oss redo för det, Men en dag ska jag det. Bi'idnillah, vill också se hur folk reagerar bakom min rygg.....

På fiket, tackade kassörskan oss för att vi kom. Hon tyckte att det var jätte trevligt med "annat" folk, mest komiskt var att några bord bort satt det en svensk dam och en man med utländsk påbrå. Jag satt och åt glass, as usual ska jag alltid kladda. Hon såg att jag tog fram servetter, då ser jag henne och dessutom hör henne säga "Vad svårt det måste va att äta sådär, vilken omväg till munnen!" Samtidigt som hon gestikulerade och imitiredade mitt sätt att äta. Då vänder sig mannen om och glor, då sa jag att "Tack det funkar jättebra, maten slinker ner och det smakar bra, " "Sen är det så att man vänjer sig, övning ger färdighet" . Kanske skämdes dem, för både hon och han rodnade, och bad om ursäkt att dem stirrade. Jag och systern kom på att dem (förmodligen) trodde att vi inte kunde svenska, så att det var fritt fram för dem att prata om oss, högt dessutom. Dem trodde nog inte att vi förstod:P .

Well, well....Skenet kan bedra, som det ofta också gör....Vi männmiskor dömer alldeles för snabbt, och borde ge människan alltid en chans extra. Och inte döma vid första anblicken, kanske?

                              
 
Kunde inte motstå att ta denna bild. Hunden bokstavligen stirrade i över en kvart på mig. Det var en dam som satt framför mig på t-banan. Självklart bad jag om att få ta denna bild.....

                               

                                                                   På T- banan 

                                

  Jag minns inte exakt vad denna kaka hette. Tryffeltårta tror jag. Och jag måste hitta ett recept på denna!!!! Det var för mycket grädde för min smak, men den kan man strunta i. Annars var den oslagbart god!

                               

                                             På caféet...... Dagens outfit.... (ser ni att jag ler:P)

                               

                                                                   Från Tunnelbanan


Det var dagens äventyr, Och jag uttalar ordet "äventyr" med en viss ironi. Detta är min vardag, ibland är påhåppen mer extrema, det kan till och med gå så långt att det blir våldsamt. Det finns även dagar då det är väldigt lugnt, allt beror på. Exakt vad det beror på kan jag inte riktigt sätta fingret på...Alhamdulillah för allt ändå. Det är min vardag och jag älskar den!

Glöm inte att det är fredag idag, och glöm inte att läsa Surah Alkahf. Nu ska jag rusa vidare o jobba inn sha'Allah. Må Allah välsigna er dag, glöm inte mig i er du'a. Ni finns sannerligen i mina!

Önskar er alla dyrbara läsare en underbart trevlig helg
Niqabisten på Stan

Bismillah!

Jag hoppas att ni tar med en tjejkompis och drar med till föreläsningen! Och om någon av er känner igen mig, om nå¨gon av er postat en kopmmentar eller mailat och känner tat dem vil lkomma fram och hälsa. Varsågoda! Kom fram vettja, jag har svart Abaya och Niqab idag, och axelväska. Och förmodligen är jag ute i sista sekunderna så då brukar jag gå snabbt...

Må Allah välsigna er dag, berika er med tålamod och öka er i gott. Amiin ! Jag ber Allah välsigna er och uppfylla era dua, amiin!

Hoppas att vi ses!
Niqabisten på Stan

Bismillah!

Nu skriver jag i ruschens press. Det vankas föreläsning, en temakväll enbart för systrar Imorgon (Torsdag) , och den anordnas av Södertörns muslimska studenter. Kl 17-20.30 . Den äger rum på Södertörns högskola i sal MA 624.
Föreläsarna är  Fatim,ah Um Abdallah och Nora Umm Soumeya. Jag ska inn sha'Allah se till att närvara där. Hoppas att jag kan sluta lite tidigare, så att jag hinner till föreläsningarna.

Dra med en kompis och kom! Vi ses där. Alltid lika roligt att träffa systrar <3

Niqabisten på Stan

                             

(H)air & Body Covered
(I)s What Makes Me Free
(J)ust For Him Is My Beauty
(A)nd Islam.. My Heart & Dignity
 (B)eautified & Wrapped In My Modesty.. Hijab Is My Life I Mean It, Honestly ♥

                             


Det är jag på bilden, under en föreläsning i Stockholm då en känd föreläsare kom på besök hit. Underbart härligt var det! 

Dem ovannämnda orden fann jag på denna blogg: http://secretsweetness.blogg.se/index.html. Så att det inte blir plagiat tänkte jag :) 

Niqabisten på Stan
 

                       



En dag under alla mina språng äventyr, om man kan uttrycka det så. Går jag förbi ett apotek, och då minns jag en händelse som hände ett år tidigare. Om hur konstigt det kan bli...

Det var en efetrmiddag mitt under den mörka vintern. Det var för ca ett år sedan. Jag var bjuden på ett bröllop, en vecka senare, och jag var irriterad på att jag var så blek. Jag fick en idé om att brun-utan-sol skulle lösa det...

Det var en massa hyllor, och just då tyckte jag att det fanns massa olika flaskor och tuber med ännu fler olika sorter av brun utan sol. Kort sagt, jag var lagomt förvirrad. Vilken skulle jag välja?? Jag ville bara få lite färg på kinderna, och inte se ut som en vandrande vampyr.
Jag såg en apotekare som kunde hjälpa till, jag gick fram till henne och frågade om jag kunde få lite hjälp. Visst det kunde jag, och hon går efter mig. Vi hamnar framför hyllan och jag säger att jag vill ha hjälp med att få förklarat för mig, exakt vad är det som skiljer sig dessa sorter från varandra. Jo hon förstod mycket väl varför jag var lite förvirrad. Det var en hel del sorter.

Nästa stund, tittade hon väldigt länge på mig och vred lite på händerna, och jag frågade om något var på tok. Så säger hon lite försiktigt "Hur ska jag kunna hjälpa dig, när jag inte vet vilken hudtyp du har?" Vad svarar man på det???? Jag blev så paff, samtidigt som jag skrattade för jag tyckte det var så komiskt.

Jag insåg att jag inte känner att jag har niqaben på, den väger ingenting [eller ytterst lite], och är supertunn. Men ändå så täcker den mitt ansikte från omvärlden. Stackars lilla tygbit, vad mycket rabalder den orsakat världen över....

Jag köpte min brun utan sol, det gick bra till slut. Inga större svårigheter mötte jag av apotekaren, hon var jätte trevlig. Jag tror att jag till och med lyfte på Niqaben för att visa henne. Hon konstaterade att man såg väldigt normal ut...Mhm, Undra vad hon trodde? Att man saknar tänder? Alhamdulillah för allt måste jag säga:) 

                                

Hur skulle ni reagerat om ni vart i min situation? Jag vet inte om det är värt att poängtera/påpeka, att jag var väldigt ny som niqabist då. Även idag, man tror för varje gång när man möter konstigheter, att man sett allt. Men icke, man lever och man lär heter det nog.

Niqabisten på Stan

                           


Jag lever och står på benen alhamdulillah. Har även hunnit jobba en hel del, har hoppat in som fröken på förskolan. Det är verkligen en enda stor upplevelse, för mig, för barnen och för alla som man möter på parkbesök, på biblioteket , ute i naturen, på förskolans gård, och dem som går förbi.

Jag måste erkänna att jag är förvånad över hur bra barn tar det att jag täcker ansiktet när vi är ute. Kanske är det för att dem har sett mig så mycket och känner mig. För er som undrar så har jag niqaben aldrig på mig när jag är med barnen inomhus, förutom då pappor hämtar, och då jag lämnar över barnen och har en dialog med föräldern om hur det gått för barnet etc. Är vi ute i skogen, på gården och ingen är i närheten så ser jag ingen anledning att täcka mig. Då åker den upp, så bra nu - man passar på att få lite sol på kinderna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men jag vågar mig på att ge mig själkv en klapp på axeln, och hoppas att det inte låter högmodgt av mig. Jag tror att jag gjort ett djupt intryck på barnen, kanske är dte för att jag är yngst bland personalen och är engagerad i leken. Att även jag vågar mig på att åka rutschkana, och gunga och även plaska i vattenpölar [efter att jag skaffat gummistövlar:p] .

Barnen vänder sig till mig minst lika mycket som till dem övriga pedagogerna, om det är något som hänt. Min slutsats av detta är återigen, är att barn är verkligen fördomsfria. Det är klart att barnen frågar varför jag täcker ansiktet, då förklarar jag att det är en del av min sjal. Då kan en unge säga "Ja min mamma har bara sjal på håret" , då försöker jag förklarar att jag ville ha det på detta sättet och därför täcker jag ansiktet. Barnen behöver inge större förklaringar, dem ser till personligheten och till hur man är. Är vi ute i skogen eller parken, ser dem hur vinden tar tag i niqaben, dem blir fascinerade och pekar tjutfyllt och säger att det flyger om mig.

Det jag tycker är riktigt häftigt är att tänk, när dessa barn blir äldre. Då kan dem säga sen och uttrycka sig i skolan och verkligen säga att dem haft en fröken i Niqab, och hon mötte inga hinder, och att dem själva vart med om det. Undra vad deras lärare har för argument mot det sen?

Jag kan säga att jag haft en idrottslärare på mellanstadiet, och hon bar Niqab. Riktigt cool var hon, Ma sha'Allah! Hon spelade fotboll, basket och brännboll med oss, utomhus och detta iförd hennes ansiktsslöja. Även inomhus var hon väldigt engagerad. Hon var även tränare för basketlaget och tränade oss i tjejlaget. Tänk om jag skulle glida in på en idrottslektion idag ifförd Niqab. Undra vad som skulle hända när jag säger "Hej Allihopa! Mitt namn är Josefine och jag är er nya gympalärare" Ärligt talat så har jag ingen aning....

                           

                                                          På en skogspromenad

                           

                           Jag och ett barn. Ser ni hur vinden tog tag i både Niqaben och min abaya?

                           

        På gården, ett barn som stod och kramade mina ben. Måste säga att det är roligt att fota sina skuggor:P 

                           

Jag passade på en dag tillsammans med ett barn att utmana oss till att bygga ett torn utav alla klossar. Vi blev lite småoroliga att tornet skulle rasa. Men envis som jag är, ville jag bygga slut alla klossar. Resultatet ser ni
                                                 
                          

            Tududuuuuuum! Vågade även på att få en snurr på den, och inga klossar kvar heller:P 

                        

Denna hittade jag upphängd inne på en avdelning. Så vackert Ma shaa'Allah!! Och en påminnelse för oss alla....

Det blir mer bloggande av mig, jag är inne på sista kursen i skolan, två inlämningar kvar, är snart klar med den första i denna kursen. Alhamdulillah man börjar se glimten av sommarlovet.....

Niqabisten på Stan

                     


Dyrbara läsare, jag känner mig bristfällig i mitt bloggande, och i mina brist på svar på era mail. Men som det ser ut just nu, det är riktigt riktigt mycket som jag måste göra. Sista månaden i skolan, och försöker även hinna med allt annat jag behöver göra. Jag som ibland uttryckt mig på att det är för "långtråkigt" får kanske ta och bita i det sura äpplet just nu...

Även facebook har jag inaktiverat för ett tag framöver, men ni får mer än gärna maila på niqabisten@hotmail.com . Jag svarar på mailen, men kanakse inte i det snabbaste laget. Självklart vill jag att ni ska fortsätta kommentera, och maila. Jag kommer att blogga, men just nu känns det som att jag hamnat i en bloggsvacka. Alhamdulillah praktiken är slut, den tog dem sista krafter jag hade kvar. Däremellan har jag vart sjuk och försökt hinna med skola och jobb. Jag klagar inte alhamdulillah, utan som en förklaring till er läsare, på att jag gör mitt allt för att försöka få det balanserat.

Så tålamod är vad som krävs från min mitt håll, att inte kvävas av mina stora krav på mig själv. Tro mig den störste kritiker jag har är faktiskt jag själv, om man kan uttrycka sig så...

Jag kanske ska ta och passa på att bjuda på en händelse ur min vardag, då jag satt på tåget hem från praktiken en dag. Av ödet att säga så satte sig tre alkoholpåverkade män i samma "grupp" av säten. Det finns sex stycken stolar, som är på två rader. dem är mot varandra . Ja ni förstår vad jag menar....

Det diskluterades en hel del frispråkigt, det roligaste var att en av dem var engelsman och dem andra två var svenskar. Dem kände inte varandra. Efter många frågor om varför jag täker mig, och konstaterande att jag faktiskt visar det "bästa" , alltså ögonen , men jag påpekade att det kan faktiskt inte människan veta för den ser inget annat.
Det är en lång historia, ni kanske undrar varför jag inte vågade gå därifrån. Jag vågade inte det av den enkla anledningen att , jag tänkte "går jag nu" , så kanske han blir provocerad och därmed triggad till att följa efter mig och kanske bli fysisk. Efterklok är man alltid också måste jag konstatera. När han klev upp , så såg jag att balanssinnet inte var i den bästa konditionen. Så jag hade faktiskt större chans att springa ifrån honom om jag tyckt att det var obehagligt. Riktigt så obehagligt tyckte jag inte att det var. Alhamdulillah så satt dte en hel del folk omkring och bokstavligen stirrade på vår konversation.

Det roligaste var ändå när engelsmannens fru ringde, och han inte visste vilken station vi var på. Då frågade han mig. Tydligen hörde hans fru att det var en kvinnlig röst som svarade honom. Nästa sekund hör man hur hon skriker i telefonen, och tycker att han ska komma hem på EN GÅNG!

Hans svar blir "Oh honey, don't feel jeaulous or threatened by her. I don't even know how she looks like. She's wearing the burqa!"

Nu vet jag inte om frugan hans, blev lugnare av det, eller tog det som den fetaste löjligaste ursäkten i stan. Hur sannolikt är det han sa , menar jag? "No, honey she's wearing the burqa". Jag personligen tyckte att det var sjukt roligt, när jag kom hem berättade jag för familjen, och även dem tyckte att det var sjukt osannolikt att det händer. Klart att man fick sig ett gott skratt.

Det finns väl fler knasiga händelser, men dem förtjänar alldeles egna inlägg tycker jag. Nu ska man ta vara på denna soliga dag, ut och springa av sig med gott sällskap har jag tänkt. Kanske man vågar på sig en match av något slag?

Må Allah välsigna er dag!

Bismillah!

Riktigt hemskt uppdaterande. Fullt med skoluppgifter, praktik och försöker värva detta med jobb. Aldrig har väggen känts närmare, som den gör nu. Men Alhamdulilah allah ger en aldrig mer än vad man klarar av.

Sedan vill jag passa på att påminna, att nu i helgen (söndag) kommer det att hållas en föreläsning av en av Sveriges kändaste föreläsare. Jag ska göra mitt allt för att komma, det ska nog gå:P
Vill ni ha närmare info, så adda mig på facebook. Jag komemr lägga upp det på min logg Inn shaaAllah. Det är inte jag som ska föreläsa dock:P

Jag har en vecka praktik kvar....Så tacksam , äntligen kan jag få mina träningsrutiner tillbaka! Har saknat det så jättemycket!

Och jag har även sett att jag har en del frågor att besvara, samt en del mail. Måste även komma ikapp med det:)

Idag, Fredag, glöm inte att läsa Surah al.kahf och gör mycket du'a för era syskon runtomkring:)

Nu är rasten slut, hoppade in som Batmanfröken idag. Och har lovat barnen att baka bullar. Bara o svischa vidare :P

Må Allah välsigna er dag
Niqabisten på Stan

                     



Jag var ute en sväng på youtube, och fann dessa två videoklipp, som jag vill dela med mig av idag! Enjoyy....

                           


          


Må Allah bevara er, och jag hoppas att fast detta tråkiga inlägg gör att ni kikar in i fortsättningen...!

Niqabisten på Stan

                          


I och med att jag inte har körkort än, så blir det att man får ta sig dit man ska, med hjälp av kollektivtrafiken. Vilka härliga människor man möter där ute!! Det mest fascinerande är ändå, och mest förvånad är jag faktiskt. Att folk känner igen mig och kommer fram o hälsar, eller sedan skickar ett meddelande på facebook eller så, om att dem sett mig.

En del av er har uttryckt att dem känner sig blyga, och velat komma fram och hälsa. Tveka inte. Jag bits inte:). Och anledningen til att jag använder ordvalet "förvånad" , är att jag inte har förstått att det är så många som läser bloggen, och som tycker att det "lilla jag" har att säga är bra. Och att många tycker att det som skrivs är intressant. Jag ser mig själv som väldigt "down to earth" och inte ett dugg märkvärdig.
Tvärtom som jag tidigare nämnde, vill ni komma fram och hälsa. Varsågoda!

Återigen, för att inte rinna ut i det friaste fria, vill ändå hålla mig till rubriken jag valt. Alltid om jag ser att det är en ledig plats ledig bredvid en person. Då frågar jag hen om jag får sätta mig bredvid. Alltid tittar dem och svarar ja. Jag frågar, jag vet att det är fritt fram för mig o sätta mig. Men jag gör det av den enkla anledningen att då ser dem att jag är en mäinniska med röst, och inte en hel hög med tyg, som har två kikhål ut mot den fria världen som satt sig, utan att visa ett tecken på "mäsnklighet". Jag är grov i min formulering, och driver lite om mig själv så ni förstår ironin...

En gång frågade jag en kvinna på bussen, om jag fick sätta mig bredvid henne. Då tittade hon på mig och svarade "Du ska inte behöva fråga, det är ett fritt land faktiskt!" Jag blev så chockad över hennes reaktion, min avsikt var att vara vänlig! Snabbt tog jag mig i kragen, ehm Niqaben. Och förklarade att jag vet det mycket väl, men mina avsikter var enbart att vara vänlig. Och förklarade sedan, "Hur kan jag vara säker på att du är detsamma mot mig??! Du kanske inte vill ha mig sittandes bredvid på bussen?"

Hädanefter har jag lärt mig att inte bry mig, vill jag sätta mig så gör jag det. Och hellre pratar om förseningar, bussstrul, vädret. Jag insåg att , varför ska jag be om att få sitt apå en LEDIG plats?? Bra naiv är man subhanallah....

Det var som att jag bad om ursäkt för att jag ser ut som jag gör, och det fick mig att tänka om. Jag ska inte be om ursäkt, vill folk säga nåt. Varmt välkommen, jag bemöter det alltid. Huruvida det är hatiska påhopp som man egentligen inte bör svara på, och springa iväg för sitt liv istället, till vänliga små glada meningar:)

Nu ska det rusas på ärenden, på en söndag jag vet.....Har en ledig dag sen är det full fart på cirkusrullen igen. Två veckor kvar på denna praktik, Så får man "normala" rutiner igen. Träningen har jag saknat mest faktiskt:)


Niqabisten på Stan

Idag ska man ut med utflykt på praktiken! Alltid kul, men det ska även bli roligt att se folks reaktioner tillsammans med kollegor och liknande. Uppdaternade kommer ikväll:)


För övrigt ber jag Allah välsigna er fredag, glöm inte att läsa Surah alkahf och era syskon i er Dua.

Niqabisten på Stan

                        


Idag var jag ute och spökade loss med min mormor och diverse övriga familjemedlemmar. Riktigt roligt, och lite utöver det vanliga. Inget farligt eller aggressivt hände, tack och lov. Men vi fick oss en hel del goa skratt. Min mormor är svensk och ickemuslim, då kanske gjorde det lättare att hänga med i banorna:P

Roligast var ändå när jag och min syster som bär slöja, var på väg till bussen. Vi gick förbi ett cafe i gallerian, och vid ett vord satt det tre alkoholpåverkade män i övre medelåldern. Det är egentligen irrelevant, men mest för den mentala bildens skull...

Dem ser mig koma och utbrister "Titta där komemr det en pingla fram"....Jag kunde inte hålla mig så jag vände mig mot dem och sa "Hej!". Jag var inte elak eller så utan menade och  det var ett vänligt hej.

Förvånande svarade dem "E allt bra med dig? " "Jo tack det är bara bra, vill hinna med bussen bara, så ni får sitta kvar där och njuta av varandras sällskap. Jag måste rusa vidare" Då skriker dem efter mig "Ha en braaa daaag!" Fnissande och stressad tackade jag, och önskade dem detsamma:)

Dem alkoholpåverkade, eller "fullisar" om man ska uttrycka det lite fult. Men dem är riktigt givmilda i sitt uttryckande, på gott och ont. Men mestadels är det faktiskt bara fina saker dem säger:) Tycker att denna bild nedanför är lite rolig....


                


Niqabisten på Stan