På T-banan


Bismillah!

Jag var på T-banan höromdagen och en kvinna satte sig bredvid mig. Inte på en gång, utan efter väldigt lång tid. Det fanns ingen ledig plats, except den bredvid mig. Hon tittade lite, när hon trodde att jag inte såg. Jag sa hej! precis när hon satte sig.
Hon håller i en karta över T-banestationerna och tittar lite förvirrat. Hon titta på mig och Frågade på engelska hur länge jag gvarit i
sverige. Jag sa i drygt tjugo år. Skratt! Då frågade hon, oj det var länge, hur gammal var du när du kom hit? Då svarade jag: Jag är född här:D . Skrattar!!!

Det svaret gjorde att hon kände sig dum, och hon bad om ursäkt. Det är Sant, folk antar att man har kommit hit... Men vadå? Sedan urminnes tider i hisotorien har det kommit människor hit, så vad räknas som svensk egentligen?

Jag skrattar fortfarande åt minnet...


Ursäkt



Bismillah!


Long time no see, ha? HAHA!

Tänk att det har gått två hela dagar?! Tiden rusar framåt, hänger med gör man inte direkt. Jag har haft fullt upp de senaste två dagarna och har därmed inte orkat att skriva, ska även tillägga att jag glömt att skriva. Det är lite ovanligt att blogga. Det kanske ni märker, jag har inte hunnit lära mig. Och TRO mig, jag är en ganska oteknisk person. EN kompis har lovat att visa mig, hur man kan lägga in bilder snyggt och videoklipp osv.

Återigen till saken. Jag lovade att berätta om hur det var att hälsa på min mormor uppe i norra Sverige. Det var verkligen supermysigt, och jätte fint väder. Hon bor ute i skogen, "närmsta" grannen är en bit bort, skratt! det är rakt ute i det fria, Jag kunde exempelvis gå ut utan slöja. Det fanns möjlighet till att sola och bada. Jag älskar att det är så lugnt och nära till naturen, men efter en vecka börjar det klia i kroppen, och jag börjar känna mig rastlös. Jag är van att göra saker, gå till gymmet, ut och träffa kompisar, gå långpromenader, gå på museum, jobba osv. Hos min mormor, är det inte så mycket, ja förutom att vara ute i naturen. En dag behövde vi handla, för allt som behövdes till för att baka fanns inte hemma. Jag och en av mina närmsta vänner (som följde med) körde in till byn, Som tar btw ca 10 min MED bil, till närmsta affär! Det är skrattretande nästan, och så ovant jämfört med hemma. Byn ligger åt ena hållet, om man skulle vilja åka till "närmsta" affär, så ligger det 40 min med cykel åt andra hållet, BARA uppförsbackar. Så vad väljer man, om man ska handla tungt?

Vi åkte in till byn, och jag vred mig av skratt under hela vistelsen. förresten så finns det ENBART en ENDA mataffär, en Ica- butik. Så när vi klev in (det är bara jag som har Niqab, hon har slöja) i affären stirrade människor, och de gick och gömde sig bakom hyllorna för att titta. Vi hade nästan halva affären för oss själva. Den resterande halvan, där stod det människor bakom hyllorna och "tjuvkikade". Min kompis blev lite smårädd och irriterad, Hon tycker liksom, vi är människor. Titta en gång, sen räcker det. Tydligen inte, och de höll på att smälla av när de hörde att vi pratade REN svenska, utan någon brytning. Jag antyder inte att de var otrevliga på något sätt, när man mötte någon bland hyllorna log de, och jag sa hej. Men kassörskan tog priset, jag vet inte vad hon tänkte på. Hon antog kanske att jag var döv, Hon pratade jätte högt, nästan skrek gjorde hon. Hon skrek ut priset och frågade om jag hade växel när jag räckte henne sedeln. Jag blev så full i skratt, och tackade henne och gick ut.

Vi skulle även gå till sy-affären för att köpa en dragkedja åt min mormor, vi valde att lämna bilen kvar utanför Ica och gå den lilla bit till handarbetsaffären. Då var det samma sak, Människor gick över vägen för att gå på andra sidan om trottoaren och tittade. Människor stoppa ut näsorna ur fönster med ordet "VAR"? "VAD"?

Jag är glad att jag var på bra humör den dagen, hade jag vaknat på fel sida eller haft huvudvärk eller liknande skulle jag inte tycka att det var roligt, eller skrattretande alls. Jag menar, hade jag gjort så, eller betett mig på det sättet skulle jag få upprörda reaktioner. Det har hänt att jag säger ifrån eller blir arg, Men då får man en kommentar om att muslimer alltid är så otrevliga, och arga. Nej det stämmer inte alls! Jag känner mig alltid pressad att visa ett gott ansikte utåt, för att om jag skulle bli arg och ställer till med en scen, då förknippar "publiken" min ilska och upprördhet med islam. Det är faktiskt orättvist tycker jag, jag menar vi är ALLA människor i grund och botten, Jag är alltid vänlig, blir jag trampad på tårna, då säger jag ifrån. Ingen annan skulle acceptera sådant behandlande, varför ska jag göra det då?!

Vem har sagt att allting ska vara rättvist? Det är det inte, därför gör jag mitt yttersta att föregå med gott exempel, för om jag skulle bli illa bemött och är tvungen att försvara mig, då är det 1-0 till mig, för att jag föregick med gott föredöme:D

Det har inte skrivits så mycket i kommentarerna.... Berätta! Hur reagerar ni när ni ser en Niqabist? Har ni pratat med någon? Vilka uppfattningar har ni? Skriv jätte jätte gärna, Jag dömer ingen- är jätte nyfiken bara!


Jag vill även skriva, och kommer att skriva om spännande möten ute i kollektivtrafiken. De har påverkat mig så mycket!! Så håll utkik efter dem inläggen...

Jag kommer lägga upp bilder, men min kamera på mobilen e lite hackig, så resultatet skulle inte vara så bra. Det kommer inom kort, jag lovar, och även recept på mat och bakning!


Hos frisören...

En muslim gick till frisören för att klippa sig och trimma skägget. När frisören började klippa honom, började de småprata. De pratade om allt möjligt och till slut kom de till att prata om Gud.

Frisören : “Jag tror inte att Gud finns.”

Kunden (muslim) : “Varför säger du så?”

Frisören : “Jo, det räcker att gå ut på gatan för att inse att Gud inte finns. För, om Han finns, skulle det finnas så många sjuka människor? Skulle det finnas så många överlämnade barn? Om Gud fanns, skulle plågor och smärta inte kunna finnas. Jag kan inte tänka mig en Gud Som skulle kunna tillåta dessa saker.”

Kunden (muslim) tänkte en stund och beslöt sig att inte svara, för att inte börja debetten (som skulle kunna leda till fientliga toner).

Frisören avslutade sitt jobb med kunden, som lämnade frisörsalongen. Så fort han gick ut på trottoaren, såg han en långhårig man, rufsig i håret, som dessutom var smutsig; och med ovårdat skägg - mannen såg ut som slusk. Muslimen vände sig tillbaka till salongen, kom in och sade:

Kunden (muslim) : “Vet du vad, jag tror inte att frisörer finns.”

Frisören : “Hur kan du säga det?” frågade frisören, helt häpen över kundens blindhet. “Jag står ju framför dig, jag är frisör och har precis klippt dig!”

Kunden (muslim) : “Nej. Frisörer finns inte. För om de fanns, skulle det inte finnas folk med långt, smutsigt, rufsigt hår och med ovårdat och smutsig skägg, som den där mannen utanför salongen.”

Frisören : “Men, snälla du, frisörer finns ju! Sådant händer därför att dessa människor väljer att inte komma till frisören.”

Kunden (muslim) : “Exakt. Du har rätt.”

Gud finns. Onda saker händer när människor väljer att inte skynda sig till Gud och när människor väljer att inte söka skydd och hjälp från Honom. Därför finns det eländet i världen.


Källa: http://www.islamguiden.com/frisoren.shtml 


EN sådan enkel händelse, och förklaring - men ändå envisas en del och förnekar om att det är en mäktigare, och högre makt bakom allt liv på denna jord.


Videoklipp





Ett Videoklipp som jag fann väldigt rörande! Och så sant! Lyssna och reflektera lite....Vad är det som dyker upp i tankegångarna?

Jag måste lära mig hur man kopierar in videoklipp, kan någon förklara det utförligt, steg för steg?

Tusen tack!

Niqabisten kommer så småningom med fler inlägg som skakar om....



Första ckockartade upplevelse...


Jag skulle ha uppdaterat på bloggen igår, men jag kom aldrig så långt. Det blev så sent till slut, att jag tänkte att jag inte riktigt är klar i huvudet att skriva något som jag engagerar mig till hundra procent.  Alltså skriver med hela huvudet klart... Skratt!

Jag skriver idag istället, o har tänkt dela med mig en upplevelse/erfarenhet, det var alldeles i början när jag satte på mig Niqab. Jag antar att jag var väldigt naiv. Jag menar, jag tror alltid det bästa om folk, och jag har blivit uppfostrad till att respektera andra oavsett tro, värderingar, etnisk bakgrund osv. I och med den uppfostran har jag kanske blivit lite "insnöad" och tror att alla andra tänker precis likadant- där hade jag fel, Skratt!

Det var iallafall inne på stan, jag klev av tunnelbanan (Ja, jag bor i Stockholm...) för att gå upp i Gallerian, behövde byta batteri på min klocka. Jag hade åkt två stationer och hade precis stämplat. Det fanns ingen Ur & Penn butik i den gallerian, så jag vänder mig tillbaka mot T- banan. Men jag måste passera spärren för att visa upp att jag har tid kvar på min stämpel....

J: Hej! Jag har tid kvar på min stämpel
S: Tittar med rynkad panna  och säger med otrevlig stämma: Det är en halv biljett!
J: Ja, jag är 19, så jag åker på ungdomsbiljett.
S: Hur ska jag veta det, om du ljuger eller inte?!
J: Vill du se min legitimation?
S: Jag har inte bett om någon jäkla legitimation!
J: Nu börjar jag bli lite små irriterad, och frågar vad det är han vill egentligen, Jag erbjöd dig att få se mitt leg men du avböjde, Så vad vill du?
S: nu skriker han, DU ska inte tro att du är något! Kommer hir med din j***a burka och tror att jag ska se hur gammal du är bara genom att titta på dina ögon!
J: Nej det har jag inte krävt heller, och förresten detta är ingen Burka, såna har man i Afghanistan. Och för det andra, så behöver du inte vara så hemskt otrevlig- vad har jag gkjort dig?! Jag erbjöd dig att se mitt leg men du avböjde, och ändå fortsätter du att vara otrevlig!
J: Det är inte ditt jobb att kolla om min biljett är giltig (åldersmässigt) Det är kontrollanterna som går runt på T- banan! Du ska bara och ENBART kolla om tiden är giltig.
S: Nu börjar han känna sig osäker, och lite paff, Men han försöker en sista gång och säger: VI är faktiskt i Sverige och då följer man regler. (Han är inte svensk alls) 
J: Ja dte håller jag fullt med om! Jag är svensk och  Den ende som inte har följt regler är du! Du sitter i en maktposition och kan välja om du ska släppa förbi någon eller inte, hur rätt är det om personen exempelvis inte kan svenska eller sina rättigheter?! Jag blev jätte upprörd och tänkte tack o lov att jag kan svenska och mina rättigheter som ressenär.

Nu kom det ett äldre par bakom mig i kön och börja gnälla om att de faktiskt hade ett tåg att passa, Jag sa " varsågoda, ni kan gå före mig i kön, Jag är inte färdig än!"

Jag blev så paff när jag såg hur spärrvakten behandlade de i jämfört med mig. Han frågade hur det hade gått hos doktorn, kommenterade vädret osv. Återigen blev det min tur, och förmodligen hade det hörts att jag höjt rösten, för en säkerhetsvakt började närma sig och frågade mig vad som försigick. Jag sa att spärrgubben inte ville släppa förbi mig fast jag har en giltig biljett. Spärrvakten försökte slingra ur sig och sa jag sa att du kan gå, Nej det har du inte alls sagt!

Han önskade mig en underbar dag, Jag svarade Tack! DU har förstört min, men jag önskar dig en trevlig dag bakom luckan!


Jag kanske låter bitter eller ilsken, jag blir ytterst sällan arg, och när jag väl blir det då är det på grund av en stor anledning. Och detta var en sådan händelse, Man blir trampad på fötterna som medborgare. Vad har jag gjort för att förtjäna detta bemötande?

Jag måste påpeka att jag åker väldigt mycket kollektivt, till skolan, jobb och för ärenden, både inne i innerstan och utanför. Ser jag en ledig plats på tunnelbanan, bussen - What so ever- frågar jag ALLTID om jag får sätta mig. Det är av artighet och ett sätt att bryta den hårda barriären, då ser och hör folk att jag är vänlig. Det är också ett sätt att bryta isen, rätt soom det är pratar man om nyheter, böcker som ressenären läser, husdjur, kultur och allt mellan himmel ocjh jord.
 Man ska vara vänlig mot sina medmänniskor. Och jag gör mitt allt för att visa ett gott ansikte utåt, även om jag täcker det- Skratt!

HUr reagerar ni när ni ser en Niqabist på stan? Har ni pratat med någon?  skriv jätte gärna era erfarenheter!


*J: Jag
*S: Spärrvakten

På Återseende!

Innsha allah

bilden hittade jag på google    OBS! Det är inte jag på bilden...

Obs! Det är inte jag på bilden, hittade den på nätet. Ska ladda upp bilder på mig ute i min vardag inom kort.

Varför Niqab?!


Alltid när man presenteras eller träffar en ny grupp människor, även under en bussresa bredvid en annan ressenär. Varför ska en ung tjej i Sverige vilja täcka sig på detta (förskräckliga) sätt? Observera att jag ibland är väldigt ironisk. när de uttrycker det på detta sätt, såsom ord förskräckligt, hemska, förtryckt osv. allt på grund av mitt klädval. Det finner jag absurt!

Mitt val av kläder gäller och angår bara mig, Inte blir en nunna påhoppad och trackasserad för att hon är klädd som hon gör. Och att hon blivit nunna är hennes val, varför kan inte mitt val respekteras?

Jag har intre alltid burit Niqab, det var lite över ett år sedan, minns inte exakt- men det var efter påsklovet förra året (-10). Anledningen till att jag valde att ta det steget ut, var att jag var trött på att bli dömd för mitt yttre och om huruvida min kropp ser ut. Jag vill bli dömd för det jag har mellan öronen, och inte huruvida om jag är söt eller inte. Samtidigt vet jag om äran och värdigheten att min kropp är täckt. Den är skyddafd och bevarad från andra som inte har något med den att göra. Jag vill inte vara en del av detta sexfixerade samhälle, där kvinnor endast är till för att marknadsföra sig, och blir dömda för sitt yttre. Och Allah har skapat kvinnan, och hennes skönhet är något värdefullt. Att jag valt att täcka  mig på detta sätt är ett sätt att lyda och visa underkastelse för min Skapare.

När jag läste denna koranvers kändes det så rätt, jag hade tillit till min Skapare och satte på mig Niqaben.

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar - och till [alla] troende kvinnor - att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade.(Koranen 33:59)

 "Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer!" [24:31]



Jag tänker inte glida in på debatten om huruvida man måste täcka sitt ansikte eller inte, och jag vill inte bli missförstådd om att jag sagt att man MÅSTE täcka ansiktet, utan det var MITT val och jag har inte tillräckligt med kunskap för att kunna yttra mig om man måste ha niqab eller inte som muslimsk kvinna.


Att ha Hijab (täcka sin kropp) innebär inte att kvinnan är hindrad, tvärtom slöjan är en handling av heder och värdighet. Slöjan frigör och höjer och kräver att hon döms enligt hennes intellekt istället för hennes sexualitet.
Ett någorlunda kort svar på varför jag tog på mig min Niqab. Har ni ytterligare frågor eller vill förstå, så skriv jätte gärna en kommentar!

Niqabisten skriver fler inlägg snart, Innsha Allah!



Min dag ute...


Min dag ute....

Vi (jag och min lillasyster) var ute och kollade runt i affärer. Det var superkul! Det är även roligt för nu när det är sommartider tittas det extra mycket på de som bär Niqab. Jag kan bara berätta av egen erfarenhet, folk kommenterar "Gud det där måste vara varmt!" då svarar jag glatt att "nej- Det är betydligt varmare i Sahara, Tack o lov att jag inte är där! Skratt!"

Det är klart att det kan kännas varmt vissa dagar, jag ljuger om jag säger något annat, men det berör inte mig. Man får vara smart och tänka på vilket material på tyget dina kläder är sydda. Om Abayan* är i ett tjockt material blir det självklart svettigt, detsamma gäller Niqaben*. En avgörande skillnad är också vilket material du bär närmast kroppen, självklart är bomull skönast.

Återigen till min dag ute...
Det var verkligen superkul! Att få träffa en del av tjejerna iallafall :D , Jag beställde min mat och så gick vi och satte oss vid ett bord. Det går bra att äta med Niqaben ute, det beror också på vad du äter, Skratt! En gång hade jag spaghetti i min matlåda under en skoldag, det gick sådär. Spaghettin'a stänkte omkring lite, det blev en aning kladdigt.

Idag var det Thailändskt, som var stark. Supergott! med ris... sugrör är en jättebra uppfinning! De har jag en bunt i mina handväskor, vill man dricka ute och det är en liten öppning på flaskan, pet-burken , eller en mugg från pressbyrån, då kommer sugröret till stor användning.

Idag var det en lugn dag, inget aggressivt påhopp eller så. Tack och lov! (Alhamdulillah)

Vill tacka min syster, och mina vänner (systrar) för denna oförglömliga dag, denna dag är bevarad bland alla andra minnen som vi samlat på oss!


*Abaya: en långärmad , hellång klänning med sitt ursprung från den Arabiska halvön, det kan vara i alla möjliga färger, vanligast är i svart.

*Niqab: ansiktsslöja som knyts/sätts på huvudet som döljer ansiktet, med hål/öppning för ögonen.

Som sagt det kommer fler dagar, med ännu fler erfarenheter:D


Första inlägget!


Bismillah!

Till det första inlägget, Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag ser fram emot att få dela med mig så att andra får en inblick i hur det är att leva med Niqab, det kanske blir tjatigt i längden- Jag är en människa iallafall. Och Niqaben har jag på mig, när jag går ut. Jag vägrar att bli förtryckt och få blicken "stackars lilla dig" , Och det är inte hur jag är som person.Jag är en glad, positiv person, och alltid nära till ett skratt- det är så jag är! Jag rör mig ganska mycket ute i samhället, Jag pluggar, jobbar och tränar, går till myndigheter, handlar , kör bil - ja allt möjligt med min Niqab på och jag känner inget hinder eller att jag är begränsad på något sätt överhuvudtaget.

Jag är öppen och har full förståelse för att det kan vara svårt att förstå mitt val, därför är kommunikation så viktigt. Jag har stött på massor med trevliga (och även otrevliga) människor ute i min vardag, de flesta är vänliga och jag svarat glatt på frågor...

Det kommer fler av sådana händelser, varje händelse har gjort sitt lilla, speciella intryck på mig. En del är positiva, en del gjorde ett negativt intryck på mig.

På återseende, vi får se hur det går idag, Jag ska träffa några nära kompisar och vi har bestämt oss för att äta ute (ja det gör jag oxå) , en del ska resa bort under sommaren - så det blir ett minne , och roligt att träffas! håller tummarna för att "något" händer på grund av min Niqab, alltid lika roligt att se...

Välkommen till min nya blogg!