Fredag <3

 
Bismillah
 
Idag är det Fredag, Det finns många Sunnah man kan göra (handlingar som Profeten Muhammed saw gjorde). 

"Det finns en tidpunkt/ett tillfälle under Fredagar, där ingen åkallan [dua] sänds tillbaka [utan att accepteras] och Allah ger det man frågar efter. "

En annan återberättelse "och att man samtidigt ber två raka'ah i samband med denna dua [då accepteras den]" Källa: Muslim

Det är även sunnah att läsa surat al kahf på fredagar, kapitel 18 i Quran. 

Abu Saeed al-Khudri återberättade att Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: “Den som reciterar Soorat al-Kahf fredagen, han kommer att belysas med ljus mellan de två fredagarna.”

Rapporterad av al-Haakim; classed som saheeh av al-Albaani i Saheeh al-Targheeb, 836
 
 
                                
 
Må Allah välsigna er fredag! Glöm inte era syskon i er dua!
 
Niqabisten på Stan

Hur har jag förrändrats?

 
Bismilah
 
 As Salamualaikum, kära syster. Jag ser framemot att få läsa mer från dig. :-) Må Allah välsigna dig och din familj och lysa upp din dag med Hans Noor, Ameen. Jag förstår att tiden går fort ibland. Det händer när man har en massa saker att göra. Jag tycker att det skulle vara intressant om du kunde berätta hur niqaben har ändrat dig som person. Hur har det påverkat din personlighet? Har det lyft fram tankar hos dig som du inte har haft förut? Eller har det lyft fram något annat i dig? Om du känner dig mer självsäker och stark, på vilket sätt har du blivit starkare? Har du blivit starkare som person eller i själen? Har det ändrat dig på något sätt? Har du blivit förbehållsam på något sätt eller är du mer utgående? Du kanske har besvarat på dessa redan tidigare och det är jag som har missat det. Jag är bara lite mer nyfiken i världen bakom ögonen som syns. :-)
Noor
 
=> Wa aleiyki assalaam wa rahmatullah Noor! BarakAllaho fiki för din kommentar! Och för dina dua's [åkallelser], Amiin och må Allah välsigna dig och din familj med allt gott i detta liv, och må Allah låta dig samlas med dem du älskar i paradiset!
Ma sha'allah, intressant att du säger så, jag kommer att fortsätta skriva/blogga, och jag i min frispråkighet. Jag ber till Allah att det blir till min fördel på domedagen och inte till min nackdel. Amiin ! Och att det är kunskap till er läsare.
Dina frågor är riktigt intressanta, jag har tänkt lite på det sen du ställde dem frågorna. Jag har burit Niqab i 2,5 år snart- All tacksamhet tillkommer Allah att jag blivit välsignad med styrkan som krävts. Jag kan säga att jag i grund och botten är samma tjej, har samma intressen, samma kassa humor etc. Dem som känner mig och sett mig genomgå denna resa har sagt det många gånger. Min mormor som är ickemuslim har sagt det, för inte så länge sen. Hon var mycket orolig men Alhamdulillah hon kunde se med egna ögon att jag tvärtom - utvecklats väldigt mycket.
 
Jag upplever att jag vågar så mycket mer, inget i världen förutom Allah kan stoppa mig. Jag har aldrig känt mig så orädd som nu. Ja, jag har blivit jagad för mitt liv, fått utstå både det ena och det sjunde, men det kan inte stoppa mig från att leva. Tvärtom det peppar mig bara att fortsätta, jag gör inte detta för någons skull. Jag satte på mig min Niqab utan att någon man var inblandad. Därför kan ingen påstå att jag var dumt hjärntvättad och att jag skulle blivit påtvingad detta plagg av en man. Alhamdulillah så har det inte vart för mig.
 
Man kanske kan säga att jag är så mycket mer medveten om hur jag uppfattas där ute, kliver jag in på tunnelbanan, går ut på ett torg - eller in i en föreläsningssal på universitetet är det jag som syns mest och förmodligen drar mest uppmärksamhet. Jag har fått försvara mig och mitt plagg dagligen, men vad gör det? När man oftast blir nekad något vill man ha det ännu mer, inte sant? I detta fall är det kärlek för Allahs skull jag känner. Jag känner mig så mycket starkare för att jag vet att jag har ingen annan beskyddare än Allah, som ingen pepparsprej i världen kan ersätta. Den tanken ger mig så stor trygghet. Jag har också kommit till instinkt att "är det meningen" att jag ska bli slagen ute, så är det menat för mig. Men det betyder inte att jag accepterar läget. Självklart slåss jag tillbaka. Jag ser ingen anledning att sluta leva mitt liv, bara för att folk kan ha åsikter om mina kläder. Har du något o fråga, och det är av nyfikenhet för att förstå. Varsågod fråga, men hånar du mig, eller ifrågasätter mitt val. Då är jag sten hård och kan i en mild version be människan dra dit pepparn växer.
 
En sak jag är otroligt tacksam över, är att jag vågar säga ifrån mycket mer. Jag var lite mesigare innan på den punkten. Trampar nån mig på tårna får den personen höra det:) Eller så kan det vara att jag mognat rent åldersmässigt och det behöver inte bero på niqaben, Allah vet bäst. Jag var 19 när jag satte på niqaben, och nu är jag 21, man mognar väldigt mycket och lär känna sig själv väldigt mycket. Det är nu i denna ålder man verkligen under prövningar, upplevelser och erfaranheter som du på riktigt får lära känna dig själv.
 
Självklart har jag precis som alla andra dödliga varelser, styrkor och svagheter. Du undrar hur världen ser ut ur mina ögon bakom skynket?
Varje steg där ute jag tar är för Allahs skull, ut går jag och på vägen genomgår jag strider, skratt och tårar. Vid min sida har jag personen(er) jag älskar och som stöttar mig i allt genom livets gång. I'm a fighter, tills Allah tar min själ:)
 
Niqabisten på Stan

Dagens koranvers

 
Bismillah
 
 
                       
                                                              
                                                                       Allahomma amiin!
 
Niqabisten på Stan

Frågor & Svar

 
Bismillah
 
Subhanallah då var man där igen, dagarna rusar förbi, och jag har inte uppdaterat. Vårt internet har vart kaos kan man säga, men Alhamdulillah då var man igång igen. Jag har försökt många gånger att blogga från mobilen, men det går inte. Det är en inställning som fattas och det är den jag måste fixa. Inom några dagar kommer jag resa bort, upp till Norrland och hälsa på min mormor. Ute i den djupa skogen, där är man glad om man lyckas se någon täckning på telefonen. Internet finns , men ingen aning om hur bra den är. Jag kommer att göra mitt bästa inn sha'Allah:) Nu har det kommenterats en hel del, vilket jag uppskattar otroligt mycket! Och jag har tänkt ägna en del av dem i detta inlägg, då jag tror att svaren kanske intresserar fler?
 
Salam syster. Jag har precis nyligen börjat bära niqab och jag har frågor insha allah. Jag undrar om du brukar ha någon säkerhetsnål som du fäster bak på niqaben, för när det blåser så blåser min niqab fram så den hamnar i ansiktet och då måste jag hålla den bak med handen for att den inte ska blåsa ner i ansiktet igen...sen har jag alltid undrat vad den lilla tygremsa är bra för som är mellan näsan om du förstår vad jag menar..och en fråga till..jag måste gå och hålla ner niqaben med handen hela tiden alltså dra ner den framtill för annars åker den bak så , alltså hålet där ögonen är åker uppåt så tyget där åker in i ögonen så jag inte ser så då måste jag gå och hålla ner niqaben hela tiden...lite tips gärna jazaki allahu khairan..och sen vill jag bara säga att jag trodde det skulle vara jobigt att ha niqab pa grund av blickar och kommentarerna man får ute, men hamdolillah det stör mig inte det minsta..jag är inte obekväm på något sätt att gå ute, eller så utan jag verkligen älskar min niqab, jag lever som jag alltid gjort..och jag håller inte tyst när någon säger något elakt, för det ska man inte..pratar man tillbaka så skäms de och håller tyst.. jag hoppas insha allah att allah alltid ger mig styrkan att känna så här..må allah beskydda oss alla med sabr och ge oss stark iman och låta oss dö som mominin insha allah amiin..
Stolt Muslimah
 
=> Wa aleiyki assalaam wa rahmatullah Stolt Muslimah!
Må Allah belöna dig för den tid du la ner på denna kommentar, jag hoppas att du inte tar illa upp. Du kanske ser att jag ändrade på orden och satte dit bokstäverna "å,ä,ö" där dem skulle vara:)
 
Ma sha 'Allah stort Mabrouk på dig! Må Allah alltid skydda dig och låta dina avsikter endast vara för Allahs skull! Nu till dina frågor, och förlåt mig för att det dröjt så länge för mitt svar. Jag brukar både fästa den med nålar där bak, eller så kan man gära så att "slöjorna/lagrena" hamnar under, och så knyter man på så att dem sitter fast. Jag ska bifoga in bilder så du förstår vad jag menar inn sha'Allah. När det gäller din andra fråga, bandet på näsan brukar ofta finnas där, den är uppskattad av vissa och oönskad hos en del också. Det är en smaksak, vissa brukar klippa bort den och då blir det inte lika trångt för ögonen. Jag tycker om både och. Ibland när jag måste ha glasögonen brukar jag ha niqab utan band, mest för att det inte ska bli obekvämt för mig. Men vissa fall föredrar jag mina niqaber med band på näsan, fär att det inte blir så "stort" hål för ögonen, att den liksom ramlar ner. Har du fler än en niqab, kan du klippa bort bandet på den som är trångast, så kan du jämföra. Kolla på bilder på nätet så kommer du se olika modeller och varianter. Dem flesta niqaber har olika "stilar" beroende på vad man tycker är bekvämast. En sak man bör ha i åtanke är att niqaberna när dem fortfarande är nya, är den väldigt stela och trånga, jag brukar dra i dem när dem är blöta efter tvätten. Inte jättehårt för då kan dem gå sönder , men just vid ögonen och den hårda papp som kan vara vid pannan, den mjuknas upp helt efter ett antal tvättar.
 
Du nämnde att den kan ramla ner, eller åka bakåt. Hmm, var knyter du den? Ovanför din toffs eller under den? Jag brukar knyta den så att den precis är på toffsen, ungefär mitt bak på huvudet. På så sätt är den för långt ner för att åka upp, och precis i mitten. På så sätt kan den inte flyttas. Du får pröva dig fram och känna vad som sitter skönast. En sak du också kommer märka är att knyter man med knytbanden "neråt" så blir ögonhålen stora, och knyter du "uppåt" så blir kikhålet mindre. Som sagt pröva dig framåt. Det låter mer komplicerat än vad det egentligen är:) Precis som i allt annat här i världen, övning ger färdighet.
 
Att du nämner att du ger svar på tal mot människor som kommenterar, BRA! Det är bara och enbart bra! Du står upp för dig själv, och försvarar dig. Ingen människa ska få trampa på dig. Och att du ger dem svar på tal, är också ett tecken på att du kan hävda dig själv och stå upp för dina egna tankar och åsikter. Hatten av till dig min dyrbara syster! Må Allah välsigna dig med det bästa och allt du önskar dig, och jag ber Allah belysa din väg genom denna dunya med Noor och må Allah älska mötet med dig på domedagen! Amiin!
 
     
 
 Denna första bilden till vänster är "lagrena" inte knutna, utan hänger rakt ner bara. Och den till höger satte jag fast med nålar så du kunde se dyrbara syster, jag satte med vita nålar [rak nål med en plopp högst upp] så du kunde se vart jag fäste fast den. Annars brukar jag ta nålar som har samma färg som min niqab:)
 
Salam aleikom
Har du tips på hur man kan sluta med byxor?
/I
Wa aleikom wa salaam kära syster I !
Jag vill berömma dig för att du vill utveckla din tro för Allahs skull, och att du vill gå steget längre i din hijab. Må Allah belöna dig starkt med detta, och jag ber Allah välsigna dig med styrkan och viljan att fullfölja detta, Amiin! Ett tips är att först och främst läsa i vad Islam säger. Hur säger Allah att kvinnan ska klä sig? Och sedan sakta men säkert byta ut garderoben. Du kan ha klänningar, kjolar, långa tunikor/skjortor som täcker ner över knäna. Det är bra nu , under denna årstid det finns så mycket långklänningar och kjolar Ma sha'allah! Jag har full förståelse över att man kan älska byxor. Jag har sett många tjejer att dem haft sina favoritbyxor med en abaya över. Även detta råd vill jag ge dig dyrbara syster, det kommer att bli tufft för shaytan har alltid ett finger med i spelet, och vil påverka dig och få dig att tvivla. Men glöm inte, att gör man något för Allahs skull så berikar allah dig med så mycket mer, Alhamdulillah! Jag önskar dig all lycka, och må Allah välsigna dig med styrkan som krävs. Omge dig med vänner som kan stötta dig i allt, och som både respekterar dig och älskar dig för Allahs skull!
 
Fler inlägg kommer inom kort!
 
Niqabisten på Stan
 

Riktig vän


Bismillah

“En vän kan inte betraktas som vän innan han är prövad vid tre tillfällen: I tider av nöd, bakom din rygg, och efter din död.” [Ali Ibn Abu Talib]

     


Niqabisten på Stan

Ett blir vi - tillsammans

Bismillah
 
Det första någon sa till mig om dig, var dömande, nedlåtande ord
Det andra folk försökte göra mot mig, var att folk varnade mig för dig
Det tredje människor gör, är att försöka få mig att känna hat - precis som dem känner

Ganska snabbt lärde jag mig, och även förstod att det var avundsjuka, och rädsla bakom alla dessa uttalanden
Jag har fått lära känna dig
Vi har gått igenom storm, vind, sol och snöstormar
Attraktionen som jag först kände har övergått till en mer stabil, stark kärlek
En kärlek som kan beskrivas som en knut, och den kan endast vi lossa på, eller knyta ännu hårdare
Tillsammans

Jag lyssnade inte, och lyssnar inte på alla dessa nedlåtande kommentarer
DU är en välsignelse och en otroligt vacker gåva av Allah
Endast Allah kan sära oss åt
Jag sätter min tillit till Allah på att vi aldrig behöver skiljas åt
Jag ber till Allah att vi går in genom paradisets portar tillsammans
Amiin, Allahomma amiin!

Folk kommer alltid att prata illa om dig, få dig att känna dig mindre värd, och få dina svagheter att verka stora
Men glöm inte, att jag redan älskar dig- Det är det enda som borde betyda något.
Och att denna gåva vi fått, är en välsignelse av Allah.
Tacksamt bör vi ta emot den och kämpa tillsammans
Tillsammans vandrar vi genom denna värld som två främlingar (ghuraba)
Ty, så blir vi ett tillsammans <3

Jag älskar dig, djupt, innerligt och bestämt, Niqaab <3

    
                               



Niqabisten på Stan


Regnar det hos er?



Bismillah

Jag håller fortfarande på att försöka klura ut hur den nya desigen fungerar. "doink doink " huvvet i väggen känns det som. Men det är väl på tiden att man ska utvecklas. Jag brukar skoja om att till exempel min telefon. Det är en sån där med touch screen och "avancerad" , såååååå många gånger har jag gjort bort mig, skickat sms till fel personer, eller rättare sagt fel innehåll till fel mottagare. Och att dem nya mobilerna är som att lära känna nya människor, det är spännande, roligt och intressant. Är man inte försiktig och gör ett fel, kan det få oanade konsekvenser...

Här i Stockholm regnar det, och dem flesta av er har sommarlov kan jag tänka mig. Kanske sommarjobbar en del av er med?

Ville dela med mig av två korta påminnelser som kan vara till nytta för oss alla, Inn sha'Allah!

Två (åkallelser) avvisas aldrig: Du'a när det kallas till bön, och du'a när det regnar." Abu Dawud 

Visste du att Allah vill ditt bästa, tänk att Han bara väntar på att du ska åkalla Honom för att besvara dig! 

Profeten frid vare över honom sade: "Sannerligen är Allah Blyg och Generös, Han skäms över Sin tjänare att tjänaren lyfter sina händer utan att bli besvarad" At-tirmidhi


Glöm inte era syskon i er du'a! Nu måste jag rusa vidare, men inn sha'Allah om jag inte glömmer kommer jag uppdatera med ett lite mer diskuterande inlägg innan dagen är slut:)

Niqabisten på Stan

Vart kan man låna en sån där?






Under förra veckan då jag var fröken på förskolan, fick jag vara med om en ny erfarenhet. För det första, kanske för att förtydliga till er läsare, oftast brukar jag vara på den avdelning där det är 3 & 4 åringar, medan denna gången var jag med 5&6 åringarna, det är (upplever jag) en helt annan erfarenhet. detta eftersom dessa barn är mycket mer utvecklade i språket, och är väldigt självständiga.

Vi skulle ut på utflykt till Junibacken, kanske kan man kalla det Astrid Lindgrens värld? Jag måste säga att det gick som en enda lång dans. Förutsatt att man kan dansa nu då...
Ingen elak kommentar, inget påhåpp Alhamdulillah! Jag var rädd att barnen skulle känt sig särbehandlade bara för att jag var med. Men tvärtom så fick vi massa plats pch utrymme. När vi kom in till en sagoutställning, fullkomligt stirrade publiken! Tankarna måste ha snurrat i huvvet när dem hörde barnen ropa Frökeeeeen "mitt namn". Och sedan tjaffsade två barn om vem som skulle få sitta i mitt knä.
Min kollega satt bakom oss, och till henne kom det ett "svennebarn" och frågade om hennes knä var ledigt! Jag satt där stolt som en tupp, haha! Så himla gulligt, därefter kom det ett barn bredvid mig och frågade om hon fick luta sig mot mig, med motiveringen "du verkar så snäll". Ma shaa'Allah, barn är bra härliga!

Jag tror att jag var lika trött som barnen när vi kom hem, så roligt vi hade! Vi lekte i Villa villekulla, åkte sagotåg, fikade, åt och lekte, och återigen lekte en hel del!

Dagens höjdpunkt var ändå när ett barn frågade mig på sagostunden "Vart kan man låna såna där ninjadräkter? Jag vet inte vart jag ska leta här" Skrattande så svarade jag "Nej jag har inte lånat den här, utan denna är min egen" , Hans fröken stod bredvid. Trodde att hon skulle tuppa av, hon var röd som en tomat nästan!
Detta mina dyrbara läsare kallar jag för dawa, på elitnivå! Ma sha'allah, Allah underlättar verkligen för en. Jag trodde att det skulle sluta med tårar och tjaffs från min sida, med tanke på att vi skulle åka igenom stan. Och hur ofta händer det att en "batmanfröken" är ute med en barngrupp???! Jag var och är mest orolig för att barnen ska bli särbehandlade. Men det går inte att ta miste om den kärlek dem känner för en. Alhamdulillah för det förtroende dem har för en:)


Hur ofta känner man sig inte lika nyfiken som Madicken?


Eller lika impulsiv och naiv som Emil i Lönneberga?


Eller lika våghalsig och orädd som Pippi Långstrump?




Niqabisten på Stan



Svårt att koncentrera sig?

                          


En lång frånvaro har jag genomglidit här på bloggen. Både medvetet och omedvetet. Medvetet för att jag har velat få en distans till bloggen, jag vet att det är väldigt många som följer mig och läser bloggen, jag har verkligen försökt granska mig själv för att se vilka signaler jag sänder ut. Många uttrycker att dem ser mig som en förebild, det har jag svårt att smälta. Just därför att jag har min egen strävan och mina svagheter jag kämpar med. Jag är långt ifrån perfekt. Och något annat jag också tänkt på är att "blir det inte utjatat om niqab i varje inlägg???" Kom igen, söker man på ordet Niqab i bloggen, kommer varenda artikel att synas:P

Omedvetet har det också blivit, för jag har verkligen haft massor att göra. Skolan är slut och man har fått sin examen, Alhamdulillah. OCh så har jag jobbat en hel del, och däremellan försökt hinna med att leva. När det gäller backstage, försöker jag hinna med att svara på mail av er läsare. Och är långtifrån klar med det heller.

Den senaste veckan följde jag med en kompis till mig, hon går på en högskola här i Stockholm, och jag ville följa med för att se hur det är att gå på skolan. Jag har vart där på besök bara, någon enstaka gång då jag och hon ska rulla vidare på äventyr. Denna gången ville jag vara med under en lektion, för att sedan träffa studievägledaren. Av mina tidigare erfarenheter på campus så brukar andra studenter få delta (under tystnad såklart) och sitta längst bak i klassen. Kompisen, hon hade inte frågat  innan men vi skulle chansa ändå. Hon mötte läraren i korridoren och förklarade.

 Läraren lät positiv och sa "Men vart är hon då?" Jag satt vid några bord bort, och reste mig upp, och presenterade mig. Hennes glada min, vänder sig till att bli en chockad och pannan rynkades snabbt och bestämt. Sedan vänder hon sig om till kompisen och säger mycket bestämt

"Din kompis får absolut inte följa med in, du måste kunna koncenterea dig- och det går inte för sig om hon följer med in!" 
 
Med dessa ord vände hon sig om, och gav inget uttrymme till förhandling. Jag erkänner, jag blev riktigt chockad. Kvart i åtta en måndag morgon, man är inte riktigt vaken måste jag säga. Speciellt om man redan åkt en timme för att komma dit. Chockad över att hennes reaktion total vändes när hon såg mig, och uttalandet om att min kompis måste kunna koncentrera sig.

Absurt värre, och jag reagerade som sagt efter ca 1 minut. Jag var helt chockad. Givetvis så vet jag att det inte går någon niqabbärande kvinna där. Man är ett uppseendeväckande exempel när man glider genom dem där korridorerna. Men det sägs inte så mycket, stirras mest.

Det roliga är att vad skulle folk reagera om jag eller någon annan niqabist skulle börja där? Faktum är att jag sökt en kurs där, men den kursen finns även på Lunds universitet och Malmö högskola. Tanken på att plugga i en annan stad låter mycket mer tilltalande om jag ska vara ärlig. Skåne, jag fullkomligt älskade skåne. Ja visst , sägs det att det sker fler rasistiska och främlingsfientliga "påhåpp", men när jag var där. Inte en enda gång, och jag trivdes som fisken i havet. Kanske berodde det på att det är så mycket mindre städer. Man ska aldrig säga aldrig:) Jag skulle vilja plugga där, och hoppas att jag får den härliga dialekten på köpet...

Så fin den är, Ma shaa'Allah!

Ni kanske undrar vad som hände efter mitt besök där. Jag hoppar innerligt att den läraren inte dömde mig av den värdering hon besitter, eller värderingar överhuvudtaget. Sverige borde ha kommit längre tycker jag. En brosch som säger "Vi gillar olika" låter tilltalande i mina ögon nu. Kanske ska ta och skaffa mig en sån?


Niqabisten på Stan

Sucessful man?

                                   



   

                                                 "Every successful man, needs a Khadijah "


                                             


Hörde detta citat ur en föreläsning. Grymt citat !

Niqabisten på Stan


Som en juvel vill jag vara bevarad

                             

Nu kommer första inlägget av en annan Niqabist där ute i världen. Hon är svensk och bor för tillfället i Libanon och pluggar. Intressant värre tycker jag. Här är hennes ord...
Och hoppas innerligt att det är fler av er som vill dela med sig av era erfarenheter och tankar.


Salam aleikom syster,

Din blogg är bäst o jag har lärt mig mycket efter att ha läst den.
Först o främst så är all tacksamhet till Allah som har välsingnat oss me att bära niqab. Att bära niqab är endast en strid för den som bär detta plagg.
Det är många systrar som gjort samma val som mig, så har dem själva valt att sätta på sig niqab, och inte min far som många i det western samhället oftast tror.
Jag var 15 år när jag satte på mig niqab,efter att ha länge längtat att fullfölja min önskan och sätta på den.
Jag har haft niqab i 3 år nu, alhamdulillah. Och jag ångrar mig inte alls.
Anledningarna till värför jag satte på mig niqab var/är att niqab ger en möjlighet att folk dömmer dig på din personlighet o icke ditt utseende, det mest viktiga är att niqab i själva verket  är ett sätt för daawa till islam.

Och syftet  med att ha på sig niqab är att göra Allah nöjd . Niqab är helt enkelt en kvinnas skydd . Plus att det stärker ens självkänsla och självförtroende.  Sist är att den bevarart kvinnans skönhet ,där islam behandlar kvinnor som juveler som ska vara skyddade.

Kommentaarer man får är så roliga ibland, och ibland är dom svåra att ta emot, det kan expempelvis vara "kolla en tjuv" eller "ninja" och " ska du på maskeradfest?" Den mest kända, och vanligaste kommentaren man kan få är "är det inte varmt i den där??!"  Den kommentar som ändå är mest irriterande är  "värför ska man se ut sådär när Osama bin laden har dött?", därmed verkar det som att folk tror att niqabister bär niqab för någon annans skull än Allah. Vilket inte alls stämmer.

Reaktioner av familjen var negativ i början,  tillslut så förstod dem att jag va seriös i mitt val. Det som  hjälpte mig mycket var mina kompisars reaktion, dom tyckte  att det jag gjorde var modigt och att även dem själva ville sätta på sig niqab nån dag. Kompisar är verkligen bäst.
Jag tar studenten inshallah denna sommar o nästa år blir det universitet. Och jag vill utbilda mig till en läkare inshallah.


                                 

                                

Salam aleikom wa rahmatullah

/I