Niqabis arround the globe

 
 
 
                                                     TV personligheter på Maria TV ,
 

                                             Kenza Drider, aktivist mot niqabförbudet i Frankrike 
 
                                           
                                                                Nyutexaminerad
 

                                                         Än så länge går bilar på bensin... 
 

 

Mississippi briner

 
 
 
 
I ett av mina tidigare inlägg där jag diskuterade klu klux klan, vilka dem var och nämnde även en filmatisering kring hur det såg ut. Jag såg den ikväll, självfallet vet jag att filmatiseringar är precis som nyhetstidningar. Dem har en agenda, ibland är den dold, ibland synlig. Jag blev berörd, väldigt illa berörd av filmen är fortfarande upprörd. Det är antagligen dem känslor filmmakarna vill att vi ska känna, och det som gör mig änn mer ledsen är att jag vet att allt som skett var så mycket värre i verkligheten...
 

 
Jag kommer deffinitivt att vädra mina tankar och åsikter, kring detta. Det var inte bara en filmupplevelse för mig, otroligt många tankar flög genom huvudet. Vilken hemsk människosyn dagens människor har. Hur långt har vi kommit? Eller rättare sagt, har det skett en förrändring? Eller har hatet endast ändrat skepnad? 
 

Styrka

 
 
 
 
"Strength does not come from physical capacity. It comes from an indomitable will" ~ Mahatma Ghandi 
 
"Sök med tålamod [Allahs] hjälp i bönen! Det är förvisso en svår [väg] utom för de ödmjuka..."
Koranen 2:45
 
 

Dagens...

 
 
Abû Hurayrah relates that Allah’s Messenger (peace be upon him) said:
 
“Islam began strange, and it will become strange again just like it was at the beginning, so blessed are the strangers.” [Sahîh Muslim (1/130)] 
 
 
 
        
                             
 
 

Sunnah gärningar:)

 
 
Idag är det Fredag, Det finns många Sunnah man kan göra (handlingar som Profeten Muhammed saw gjorde). 

"Det finns en tidpunkt/ett tillfälle under Fredagar, där ingen åkallan [dua] sänds tillbaka [utan att accepteras] och Allah ger det man frågar efter. "

En annan återberättelse "och att man samtidigt ber två raka'ah i samband med denna dua [då accepteras den]"   Källa: Muslim

Det är även sunnah att läsa surat al kahf på fredagar, kapitel 18 i Koranen 

Abu Saeed al-Khudri återberättade att Profeten (frid och välsignelser vare över honom) sade: “Den som reciterar Soorat al-Kahf fredagen, han kommer att belysas med ljus mellan de två fredagarna.”

Rapporterad av al-Haakim; classed som saheeh av al-Albaani i Saheeh al-Targheeb, 836
 
Det finns fler Sunnah gärningar man kan göra på fredagar, låt oss tillsammans ta lärdom av varandra:) Skriv nedanför i kommentarsfältet vilka fler gärningar Profeten Muhammed, frid vare över honom uppmuntrar oss att göra. 
 
 
                             
 
 
Må Allah välsigna er dag dyrbara syskon! 
 

Svar på insändare

 
 
 
Många reaktioner fick jag på ett tidigare inlägg. Jag postade upp och kallade det för "Insändare". Sanningen ska fram, jag har inte fått hela det inlägget som ett komplett mail/kommentar etc. Allt som skrevs i inlägget har sagts till mig i olika meddelanden, min tanke var att publicera en del hur det kan se ut då man får. Jag gjorde en del ändringar men allt detta har sagts till mig, vid ett eller annat tillfälle. 
 
Hej! 
 
Efter att ha läst en del på din blogg kan jag inte låta bli att bli ännu mer frustrerad än innan jag började. Hur kan du kräva att folk ska respektera dig när du inte anpassar dig ett dugg efter det samhälle vi lever i?! Du är så bakåtsträvande som man kam bli, blir vi kvinnor inte tillräckligt förtryckta?! Att du även säger att du är svensk får mig att skämmas ännu mer! Av dina inlägg så verkar du en klipsk tjej. Vill du bära strut på huvudet så tycker jag att du ska flytta härifrån! Det är lite klu klux klan över det hela... 
/
 
För det första tycker jag inte att man ska bli rädd för sådana mail etc. Skulle det vara ett dödshot eller liknande finns det alltid en ip-adress att spåra,  bara att anmäla till polisen. Det jag vill ventilera lite kring är, majoriteten av alla hatiska kommentarer/mail går ut på att det är en annan människa tror sig ha rätten att diktera hur jag ska leva mitt liv. Eeeh, hur går det ihop?! Och ofta, väldigt ofta referar avsändarna att dem minsann är svenskar eller att vi i Sverige är på ett visst sätt. Vad gör det för skillnad?! I mina ögon är det irrelevant. Det finns svenskar som vet hur man beter sig och respekterar sina medmänniskor, även finns det svenskar som är riktigt hemska. Detsamma gäller det "blattejävlar" om man ska uttrycka sig på det sättet.
 
Återigen, vad är det som ger en  annan människa rätten att bestämma hur jag ska leva mitt liv som endast är baserat på dennes värderingar ? Extremt ofta får man kommentaren att man ska flytta härifrån. Ytterligare bör jag påminna att det kan inte hen bestämma. Som den fria individ jag är väljer jag själv hur jag vill leva mitt liv, vart jag vill leva, med vem/vilka jag vill leva, äh you probably get it :))
Jag lever här, vare sig du gillar det eller inte- I'm here to stay, with my Niqab on:-) Hatehatehatehate
 
Jag anser att det inte borde störa andra i samhället så länge jag sköter mig och inte gör något olagligt. Händer det att jag ställs inför rätta på något sätt, även då hoppas jag innerligt att jag blir dömd rättvist och inte baserat på dem värderingar en människa bär på. 
 
Ett annat fenomen som är förekommande i hatiska "klaganden",  att man ofta blir jämförd med något som utstrålar eller besitter negativa egenskaper. Rånare, rånarluva, spöke, häxa och i detta fall även ku klux klan (finns fler uttalanden) . Jag har aldrig vart med om att någon identifierat sig som "Hej, jag är en rånare" , dessutom är det en förutfattad stereotyp vi människor har, och vad är dessa baserade på? Jo på dem fördomar vi besitter. Vi har en uppfattning om hur en rånare ser ut. Hur ofta stämmer vår mentala bild med verkligheten? Sällan tyvärr...
 
Det tips jag kan ge er, får du ett hatbrev. Spara alltid en kopia genom att ta en "screenshot" från mobilen eller "printscreen" genom datorn. Och svara på brevet, ge den intelligensbefriade människan ett svar som verkligen krossar alla dennes argument. Det komiska i det hela är att dessa människor ofta tror att dem är så intellektuella och minsann kan hävda sig. Ja det kanske dem kan, men dem har nog inte fått på käft (frispråkigt I know...) . Jag kanske skulle uttryckt det mer som "verbal spark" där det gör som mest ont...Dem som sprider sina värderingar på detta sätt tror att dem har rätt att trycka ner andra, en del man mött beter sig som att det vore deras uppgift på jorden, ja att säga hur mycket oönskade muslimer är, hur hemskt hatade våra kläder är och självklart mycket mer. 
Stå på er, bemöt dessa kommentarer, det sista rådet jag skulle gett. Vill du svara på ett sådant mail, kanske det vore smart om du gjorde det på ett bibliotek eller liknande. På så sätt kan inte din ipadress spåras ;-) det vore dumt att svara på ett hatmail från sin egen dator...
 
Fattar inte hur folk ser en likhet mellan mig och klu klux klan- anhängare? Dem bar vita strutar, för att dölja sin identitet för att "skydda" sig själva från lagens rättvisa. Ja vad gjorde dessa anhängare? Man kan säga att deras starkaste fäste har vart i USA, dem fanns även i Europa. Det dem strävade efter var att enbart den vita rasen ska få leva, styra och bestämma. Dem ville förbjuda äktenskap mellan "färggränserna". Även en del religiösa grupper skulle utrotas, exempelvis judar. Vad gjorde dem? Dem mördade, torterade och brännde hushåll som tillhörde den målgrupp dem ville "utrota". Jag har för mig att det ska finnas en filmatisering om en uppmärksammad historisk händelse. Den heter "Mississippi brinner" , av nyfikenhet ska jag titta på den. 
 
Ja, det är sjukt och ologiskt att dra en parallell mellan en niqabist och en klu klux anhängare, vad har vi gemensamt mer än att vi ser ut mot världen genom två kikhål? Det kunde lika gärna ha vart någon med glasögon.... 
 
Det sägs att man ska ta dessa hatare med en nypa salt,  det som skrämmer mig mer är att handlingen sällan är långt ifrån orden man yttrar. Så nej, ta inte dessa med en nypa salt. Ta detta på allvar och arbeta aktivt emot att detta är oacceptabelt! Agerar man inte, bör vi inte bli förvånade en morgon då vi kliver upp och detta anses vara normalt... Tyvärr 
 
 

Röst bakom slöjan

 
 
 
 
 
              
            
 
 
Ett intressant klipp där en en kvinna svarar på ett antal frågor. Väldigt intressant att en niqabbärande kvinna får komma till tals och förhoppningsvis utan att orden hennes blivit förvrängda. Önskade bara att det fanns fler! Stäng av ljudet i början av klippet då det är en musiktrudelutt, ifall ni inte lyssnar på musik alltså. Gällande det tidigare inlägget "insändare", fortsättningen och avsikterna bakom det inlägget kommer fram. 
 

"Insändare"

 
Hej! 
 
Efter att ha läst en del på din blogg kan jag inte låta bli att bli ännu mer frustrerad än innan jag började. Hur kan du kräva att folk ska respektera dig när du inte anpassar dig ett dugg efter det samhälle vi lever i?! Du är så bakåtsträvande som man kam bli, blir vi kvinnor inte tillräckligt förtryckta?! Att du även säger att du är svensk får mig att skämmas ännu mer! Av dina inlägg så verkar du en klipsk tjej. Vill du bära strut på huvudet så tycker jag att du ska flytta härifrån! Det är lite klux klux klan över det hela... 
/

Min lycka

 
 
 
 
Faktum är att det alltid kommer finnas människor som på ett eller annat sätt inte kan stötta dina drömmar och visioner, helhjärtat. Det kan gälla olika saker. Visst är det kämpigt, det många ofta förbiser är att när man möter motstånd i sin starka vilja, stärks viljan och motivationen ännu mer. Man blir oftast mer beslutsam att fullfölja sitt önskemål som senare blir ett beslut man tar. 
 
Även jag har mött mycket motgångar kring en del val jag gjort. Jag bryr mig bara om dem känslor som uppstår, alltså "konsekvenserna" av mitt val. Jag reflekterar över det, och försöker med all vilja möta och samtala kring det. Exempelvis gällande min slöja, det var en del i släkten som det inte föll i smaken. Det man kan göra är att bemöta deras funderingar och fördomar. Bryr dem sig fortfarande inte finns det inget mer du kan göra. Dem tycker fortfarande att jag överdriver, begränsar mig, döljer min skönhet och ung och drar förhastade beslut... Snart 3 år senare, är jag Alhamdulillah mer beslutsam och ännu mer säker på mitt beslut. Jag vet att dem kanske inte kommer acceptera eller förstå mitt val, men jag tröstar mig med att det är mitt liv, och att jag gör inget som går emot Allahs ord. Detta är min kamp till paradiset, den kan ingen annan förutom jag själv kämpa för. Tänker ofta på denna koranvers: 
 
"... And whoever puts his trust in Allah, he will suffice him..."
Koranen; 65:3 
 
Allah vill endast det bästa för oss, allt som sker i våra liv är en del av vårt öde. Det finns en mening med allt, då man möter prövningar kring något är endast för att stärka oss. Antingen vågar vi kämpa för att resultatet är värt det, och den belåtenhet man triumferat slutligen känner. Den inre frid, och lycka man känner då man likt en främling passerar genom detta liv - endast för att sträva efter en plats i Paradiset. That's deep love <3 And makes me happy, Alhamdulillah! 
 

Free?

 
 
 
 
 

Darth Vader?

 
 
"Spöke!" "Ninja!" "Häxjävel" "muslimhora" "terrorist" "terroristfru" "Förtryckta lilla människa" "Socbidragstagare" "Så du ser ut!" " Du borde låsas in!"  e t c . . . . . 
 

Att få höra glåpord efter mig, eller till mig händer ganska ofta. Jag tror att man kommer till en punkt där människokroppen på något sätt stänger av för att inte fästa sig djupt vid såna fördomsfulla påhåpp. Det jag menar är att jag inte stannar upp vid varenda människa som blänger snett på mig, excuse me- I don't have time for that. I got a life! 
 
Det är även så att man kan "välja" sina konflikter, är det så att en äldre person muttrar något sådant, behöver man inte anstränga sig värst för att diskutera. Dem äldre är oftast rädda,  det kan uttryckas genom en fördomsfull groda. Pröva att kommentera hur fin broschen/halsdduken etc är på tanten. Vem tror du av er skiner likt en sol efter den komplimangen? ;-) 
 
Däremot, är det annorlunda bland dem yngre. Nu syftar jag inte på barnen i sandlådan, utan alla som räknas som "yngre" är dem som inte är gamla pensionärer. Dem kan man föra en dialog med. Vid ett tillfälle, under en tunnelbanefärd, satt det två unga grabbar vid sitsen som låg på andra sidan gången. Dem börja fnittra och fnissa om huruvida jag hörde eller inte. Det syntes att jag hade hörlurar på mig (sladden hängde ner i fickan) och dem kommenterade "hör hon oss?" "Darth vader brorsan, trodde han inte fanns jao!" Intelligensbefriade kommentarer fortsatte och jag satt och njöt av att jag strax skulle öppna babblan och säga ifrån och beskåda hur deras säkra självförtroende sänks... 
 
Precis så blev det, jag ser att dem förbereder sig för att kliva av, tar av mig hörlurarna och säger med tydlig bestämd röst "Ha en trevlig helg! Jag må täcka mig, men jag är långt ifrån döv och N-E-J jag är inte Darth Vader" Skadeglädje var bara förnamnet på dem känslor jag triumferat kände. Tack och lov sa jag det en stund innan dörrarna skulle öppnas, då tåget fortfarande rullade. Det måste ha vart långa sekunder för dem, något av deras kroppsspråk sa mig att dem nog önskade att man kunde sjunka genom jorden. Att många medresenärer också hörde mig gjorde att alla stirrade på dem. 2-0 till mig :) Samt kommentaren "Ouuuf mannen hon hörde oss!" Innan dem sprang väldigt fort därifrån. Jag hoppas innerligt att dem fattade galoppen och därmed fick kunskapen om att en niqabist kan höra och kan förstå, och kan tala för sig själv...Vad tror ni? 
 
Just i ett "sådant" fall tycker jag att det är viktigt för mig att verkligen poängtera att sådant beteende är oacceptabelt. Sitter jag där och är tyst som musen, kan medressenärerna tro att allt som sägs stämmer, och att deras fördomar som råder om den muslimska kvinnan stämmer. Du, kära älskade syster som får utstå påhåpp/trackasserier av olika slag - ett råd från någon som verkligen älskar dig för Allahs skull. Säg ifrån, markera att det är fel av dem att göra narr av dig. Tro mig, du ( iaf vad jag upplevt) kommer gå därifrån och grubbla över vad du kunde sagt, ville få sagt och skulle sagt egentligen. Och må dåligt över att du inte försvarat dig. Wallahi, man behöver inte använda sig av dem fulaste svordomarna för att "make a statement" . Vänligt och bestämd visar att du är bra så mycket bättre i ditt uppförande. 
 
"Höj inte din röst, MEN  höj nivån på dina ord"
 

Fakta eller inte, människors beteende är något vi minns starkt. Var hen glad? Aggressiv? Otrevlig? Flörtig och framfusig? På samma sätt kommer människor minnas dig för hur DU betedde dig. Gör dig själv en tjänst, sänk dig inte ner till den IQ befriade nivån av handlingar. Höj inte bara nivån på dina ord, utan även på ditt beteende och handlingar. Dem kommer Inn sha 'Allah att vittna gott för dig på domedagen. 
 
Tro det eller ej, beteende gör ett djupare intryck på människohjärtan. Mer än vi någonsin kan ana och tro. 
 

Look forward

 
~Let your past make you better, not bitter~ 
 
 



.... !

 
 
 
 
~Don't be so quick to judge me, you only see what i choose to show ~
 


Djupt kränkt del 1

 
Jag vet inte riktigt vart eller hur jag ska börja detta inlägg. För ca 2-3 månader sen var jag och min mormor påväg till en pantbank för att få hjälp med att väga och värdera ett smycke. I och med att jag täcker mig vet jag att det tittas, pekas och blängs. Att få höra kommentarer är också väldigt vanligt. Men aldrig att jag accepterar att man blir djupt förnedrad och kränkt. Det hände däremot denna dagen....
 
I och med att banken har smycken osv är man tvungen att vänta tills dörrslussen låter oss komma in. Han, tjänstemannen som tryckte upp porten satt på så sätt att han såg endast vår rygg. Hittills är allt frid och fröjd, tills jag kliver nerför trappen och jag syns i helbild. Tjänstemannen börjar med att skrika till mig att jag måste visa ansiktet. Jag frågade om dem ville legitimera mig, varpå lyfte jag på slöjan och trodde att affären var över, skulle ta en nummerlapp för att sedan sätta mig. Då jag trodde att det räckte med att visa ansiktet en gång som jag alltid brukar göra, därför släppte jag slöjan nerför ansiktet igen. Kom igen, jag hade redan visat att det var en kvinna därunder och förklarat vad jag ville ha hjälp med. 
 
Jag trodde att det var över, ack så fel jag hade. Detta kom att bli början på en lång harang uttalade kränkningar och nedvärderande kommentarer riktade mot mig som person. "Är du dum i huvvet?! Vi måste få se dem som kommer hit" " Såna som du får inte befinna sig på en bank" "Detta är en bank fattar du väl!" Detta och mycke annat skreks  till/mot mig, Jag bemötte kritiken och frågade om dem önskade att få se min legitimation, men det ville dem inte. 
 
Alltmedan tjänstemannen skriker mot mig, försökte jag bevisa och visa smycket. Jag fick inte gå till handväskan som jag lagt på en bänk, först nu kommer det en kvinna som arbetar där. Hon tog emot mig och jag förklarade vad jag ville ha hjälp med. Hon tittade på mig och sa att jag inte skulle få hjälp om jag inte visade ansiktet. Nu är det tredje gången jag frågar om dem skulle vilja ha mitt leg. Även denna gång svarade dem nej. Nu blev jag riktigt upprörd och ifrågasatte hela spektaklet. Vad är det för mening att visa ansiktet om inte mitt namn styrks samtidigt som jag visar ansiktet?! Jag sa även att jag aldrig blivit bemött på detta sätt, inte ens på banker som har kontanter. Jag förtydligade även att jag har full förståelse över att dem av säkerhetsskäl bör se kundernas ansikte. Men självfallet är alla lika, och ska uppge namn osv - precis som på banker och liknande. 
 
Jag var tvungen att lyfta på slöjan, jag kände mig väldigt obekväm och sa att jag inte vill stå rakt framför henne för då skulle hennes manlige kollega se mig, jag förklarade även att jag bär slöjan av religiösa skäl. 
Och att hon nu med sin handling och deras agerande mot mig faktiskt kränkte mig djupt på min privata sfär. Jag hade vart samarbetsvillig och bemötte deras önskemål med hänvisning till säkerhetspolicyn. Men vad uppfyller man om man inte vet vad jag heter?! Allt vad säkerhet är och innebär faller samman...
 
Bestämt och vänligt förklarade jag att då jag skulle ut, jag skulle sätta på mig niqaben innan jag klev ut på gatan igen. Då vi klev ut, och dessa turbulenta 5 minuter var över slog det mig, jag blev överrumplad över det jag fått utstå. Aldrig tidigare har jag vart med om liknande bemötande. Jag minns att jag skakade och försökte hålla tillbaka tårarna, inte för att jag var rädd snarare för att jag var så arg och upprörd. Min mormor, stackars tant. Det tog resten av dagen för henne att förstå vad som faktiskt hänt. Gång på gång förklarade jag att detta är inte "normalt" även i min värld... 
 
Det slutar inte här kära läsare, fortsättning följer i kommande inlägg då detta skulle bli alldeles för långt.....
 
Roligt att börja blogga igen =)
 

Djupt kränkt del 2

 
 
 
 
Efter det som hänt på pantbanken, jag kunde inte smälta att det faktiskt hänt samt att jag fått utstå det omänskliga bemötandet. Min magkänsla sa mig att det inte "var normalt" eller att jag borde "förvänta" mig detta med tanke på min klädsel. Inte heller skulle jag "skylla mig själv"
 
Jag kontaktade polisen inom dem närmsta dagarna, dem hänvisade mig vidare och sa att detta var ett fall för DO. Dit skickade jag in min anmälan och jag blev kallad på intervju. Ärendet var igång! I och med att detta ägde rum på en bank är det lag på att all övervakning som sker ska innehålla både ljud och bild. 
 
Juristen som hade hand om ärendet skrev ett utlåtande på att få ta del av bandet. För att förtydliga något, övervakningsvideos är tillgängliga endast ett antal dagar minns inte exakt, någonstans mellan 40-60 dgr. Lagen säger att det är "okej" att spela över dem efter denna tid passerat. Jag kanske använder fel ord nu, men så är det. 
 
Företaget, eller banken jag var på svarade på det utlåtande av juristen då "dessa" dagar passerat, och därmed sa dem att denna händelse inte längre fanns dokumenterad. Gissa om jag blev riktigt upprörd, allt som hänt, allt dem skrek, alla gånger jag lyfte på slöjan, allt jag sa fanns på det där klippet. Det var som att få ytterligare ett slag, ännu en förnedring. Hade jag ljugit i mitt utlåtande mot dem hade dem gladeligen visat klippet och därmed stämt mig för det ena och det sjunde. Men nu var det faktiskt så att dem hade en hel del att förlora, jag antar att dem skulle förlorat en hel del ifall detta klipp kom ut. Det var antagligen därför de väntade tills "tiden" var över. 
 
Sagt och gjort, nu var det som att falla i ett svart hål. Vad gör vi härnäst? Juristerna bestämmer sig för att förhöra min mormor som var med mig då detta ägde rum. Allt gick bra, hon mindes händelsen och våra utsagor skiljer sig inte åt. En lagom liten avgörande detalj, hon börjar bli till åren och därmed glömsk....
 
Hon mindes inte dem exakta citaten dem skrek åt mig, och därmed kunde inte huvvudvittnet citera dem verbala påhåppen. Hon mindes inte dem i exakta detaljer *doink* *doink* huvvet i väggen....
 
Man kan inte dyka upp i rätten med ett huvvudvittne som inte minns allt exakt, det är som att gå runt med ett ihåligt paraply då det regnar,....
 
I och med detta så är det inget fall längre, det finns inget man kan komma med för att vi ska kunna vinna i rätten. Det kommer att läggas ner nu i dagarna.  Jag är nog mest upprörd över hur smutsigt dem (banken/företaget) betett sig, så omoraliskt. Från början till slut, och därmed i sina uttalanden haft en underton "Hon får skylla sig själv, vi gör det vi måste göra för att det är en säkerhetsfråga". 
 
Jag ångrar mig aldrig att jag anmälde, jag skulle kunna göra det 3 gngr om dagen om det så krävs. Man jävlas inte med mig utan att få sig något tillbaka. Det är något jag står för, och kommer aldrig att ändra mig på den punkten. Det jag kanske kan ångra och inse att det är lätt att vara efterklok. Jag kommer aldrig förlita mig på det system vi har. När det gäller sådana här företag måste du som blivit utsatt för något alltid ha mer bevis mot dem, än vad dem hunnit sopa uner mattan. Jag kommer i all framtid hädanefter att spela in min kotakt med myndigheter etc. Jag kommer inte förlora något på det. Tvärtom, så kommer jag aldrig att acceptera denna behandling igen! 
 
Den dagen jag fick reda på att det inte längre kommer gå vidare, grät jag. Jag grät i flera timmar; kände mig så orrätvist behandlad, påtrampad och förnedrad på alla sätt. Inte nog med att dem behandlat mig illa, dem kunde inte stå upp för det eller åtminstone sköta det snyggt. Även var jag arg på mig själv för att jag inte spelade in. Lagomt naiv kanske man är, då man förlitar sig på att det är tryggt hit och dit. Tyvärr så har denna erfarenhet lärt mig annat. Aldrig tidigare har jag känt ett avsky och fruktan vid myndighetskontakter eller då jag är ute i samhället. En del har sagt att dem upplevde mig som kaxig i början men att det inte varade länge. Well, jag är väl så för att jag är rädd att bli sårad och kränkt. Det är jag mer rädd för än att dö faktiskt. 
Tack och lov så varar det inte länge innan jag är mitt vänliga jag, det räcker med ca 1 min bara. 
 
Alhamdulillah så ältar jag inte detta, jag förstår att det är en mening med att det skett på detta sätt. Medlidande söker jag inte, utan hoppas att med min erfarenhet kanske kunna uppmuntra er tjejer/killar att aldrig låta er acceptera att bli dåligt bemötta. Nu kanske jag uppmuntrar er till en illegal handling, men spela in, spela in och spela in ! För din egen skull och förhoppningsvis sätta dit rötäggen i samhället. 
 
Håll huvvudet högt, skäms aldrig för den du är. Knappast bryter jag mot någon lag om jag bär min ansiktsslöja, eller du min syster med din slöja, eller du min bror om du har skägg. Stå upp för dig, och lita på att Allah är den sanna beskyddaren. 
 
 
 
 

Yolo?

 
 
Dyrbara läsare! 
 
Allteftersom minuter omvandlas till timmar, desto närmare vår egen död kommer vi. Hur kommer vi dö? När kommer det ske, och var? 
Kommer vi att dö lyckliga, framgångsrika- eller den frågan många säkerligen grubblar på. Kommer det göra ont eller gå fort? 
 
Well, vi kan spinna vidare på denna tanketråd i oändlighet tills vi blir riktigt frustrerade av ovisshet. En sak kan jag lova dig att du har. Du har ett val.  Det är att endast du själv som kan välja hur du INTE vill lev ditt liv. Låt det käre vän vara din inre mentala bild, som en påminnelse att blicka framåt och kämpa. 
 
Bland ungdomarna finns det ett uttryck "YOLO" - You Only Live Once. Visst stämmer det! Låt detta vara en ödmjuk påminnelse åt oss alla. Sätt upp mål som du stegvis kan förverkliga, utmana dig själv att utvecklas. Detta kommer med tiden att eliminera dina svagheter. Vad väntar du på? Sätt din tillit till Allaah, sannerligen är Han den som vi alltid kan lita på, som aldrig sviker oss. Och slutligen kämpa! 
 
Dyrbara syster, tänk inte på att folk kommer snea dig med blickar då du börjat med slöjan. Eller att du skulle skämmas om att be din lärare öppna ett grupprum där du kan be. Kanske är det så att tankarna även säger dig att du kan be när du blir äldre? Du har gott om tid....
 
Sanningen är hård, den gör ont men den bör sägas. Du, jag, vi har inte den tiden. Tiden är något vi aldrig kan greppa, vinna över och inte få tillbaka. 
 
På samma sätt som du beslutar och bestämmer dig för att börja träna, klara uppkörningen, få MVG som slutbetyg i ett ämne - tänk i samma banor, ha samma motivation men byt ut ditt mål. 
 
Bry dig inte om du möter motstånd under resans gång, ha högre tankar om dig själv. Du är starkare än vad du tror =) Våga kämpa. Kämpa för en plats i Paradiset. Tro mig, du kommer finna en djupare frid och inre lycka då du vet att du endast lever detta liv för att förbereda din plats i paradiset. 
 
Må allah göra så att vi alla, samt dem vi älskar samlas i Paradisets trädgårdar. Amiin! 

Prövning?

 
 
 
:
 
Koranen: 94:5 
 
 
 

Tappa inte modet!

 
 
 
 
 Tappa inte modet och glöm er sorg! Står ni fasta i tron kommer ni att vinna överhanden.
 Al- imran vers 139  [3:139]
 
 
 


Var lik en slipad diamant

 
 
Dyrbara syster, är det så att du känner dig mer prövad under vissa perioder? Tungt och jobbigt, kanske känner du dig helt maktlös över den prövning du blivit välsignad med. Just det,v-ä-l-s-i-g-n-a-d är du käraste syster, tro inget annat! 
 
Varför får elever prov i skolan? Vad blir du berikad med efter alla långa jobbiga inlämningar? Sena långa nätter framför uppgifter man helst vill slänga i väggen? Du erhåller kunskap, kunskap som ingen kan ta ifrån dig. Kunskap som du för alltid kommer att bevara. Det jag vill komma fram till är att jag vill påminna dig och mig själv såklart att det är under prövningar som vårt tålamod testas, är vi tålmodiga och litar på att Allah vill det bästa för oss, blir vi belönade. 
 
Se aldrig prövningar som ett straff, tvärtom! Allah vill stärka dig, beklaga inte dyrbara syster. Du kanske undrar, "varför prövas jag/vi?"  Allah säger i Koranen : 
 
" TROR människorna att de efter att ha förklarat "Vi tror" skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar Men Vi satte deras föregångare på prov [och Guds vägar kommer att förbli desamma]; Gud vet vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka som ljuger."
  [Surah Al Ankaboot (29): 2-3]
 
 
Är detta en mörk period just nu för dig? Upp med hakan, även under dem mörkaste nätterna lyser det klart starkt ljus från en stjärna från himlen. Tänker du även att du vill ge upp och kasta in handduken, well don´t do it. Du kan ha en dålig dag, och inte ett dåligt liv. Visst är det så att vi muslimer bör följa det som står i Koranen och Profeten Muhammed saw's uttalanden? 
I koranen finner vi denna vers med djup innebörd, läs och reflektera över dess djupa innebörd.... Och fortsätt kämpa, du kommer att nå ditt mål! 
 
" På prövningen följer lättnad! Ja, på prövningen följer lättnad!"
 [Surah Ash-Sharh (94): 5-6]
 
 
Dyrbara syster, sannerligen och Allah är mitt vittne att jag älskar dig otroligt mycket. Jag vill påminna dig såsom jag själv önskar att bli påmind under prövningar. Det blir bättre, på samma sätt som det kommer solsken efter regn. En ljus klar dag efter nattens djupa mörker osv . 
 
Var likt en diamant käraste, och dem prövningar du möter är putstrasan man omtänksamt och försiktigt putsar diamanten. Ju mer man torkar och putsar, desto mer lyser du. Prövningar är endast gott för oss, tro inget annat:) 
 
Vid Allah så är du starkare än vad du tror. Då du finner tillvaron som svartast och jobbigast, ha denna koranvers i  minnet : 
 
"Allâh lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära." 
[Surah Al-Baqarah (2): 286]
 
 

Dyrbara diamant, det är just vad du är Ma sha'allah! If you are a diamond, then act like one...! 
 

 
 

Förrändring... ?

 
 
Förrändring, vad säger det ordet dig? Ofta då det diskuteras används detta ordet för att betona i negativ bemärkelse. Hur många gånger har inte du, en individ med ett intellekt som kan tänka själv tänkt tanken "Tänk om det vore på detta sätt?" "Så här bör saker och ting vara!" Eller likasinnade tankar...
 
Visst är det  otroligt lätt att skylla fel och brister på sina medmänniskor, och förbiser att man- som den lilla individ man  faktiskt är kan vara med och bidra till en förrändring. Det gäller att börja med sig själv,man gör faktiskt djupast intryck med sitt beteende. Det gör djupare intryck hos människor, både positivt och negativt såklart beroende på hur man beter sig.
 
Det kan vara många ting som du önskar borde förrändras, mindre och större förrändringar. Kanske är det så att du sitter i elevrådet på skolan,  och ska driva igenom ett förslag om hur bra det skulle bli med en stor stationär papperskorg i det stora uppehållsrummet på skolan. För att driva igenom detta bör du lyfta fram argument varför det skulle bli så bra. På liknande sätt är det då du exempelvis är otroligt less och trött på dem förutfattade meningar, okunskapen etc det kan råda om ett ämne.
 
Det  är först då DU tar ställning som den största förrändringen sker. Du har ändrat dig, dina tankar och värderingar avspeglas i din personlighet - på gott och ont såklart. Det är ett avgärande steg i utvecklingen. Tro mig, med sitt beteende kan man förrändra många människors syn på diverse förutfattade meningar. Tro på dig själv, ta tag i saker och ting, men framförallt så gäller det att börja med sig själv =)
 
Självfallet möter man hinder på vägen, men låt det inte hindra dig från att fortsätta kämpa. Jag kom att tänka på två djupa uttryck:
 
"You must be the change you wish to see in the world" / Unknown
 
"Progress is impossible without change, and those who cannot change their minds cannot change annything" ~ George Bernard Shaw
 
 
Är det något på skolan du skulle vilja förrändra? Kanske är det på din arbetsplats, eller ute i samhället? Börja sakta men säkert och sträva framåt. Förrändringar sker, ibland långsamt och ibland i snabbare takt. Viktigast är ändå att dem sker!
 
Vad skulle du vilja vara med och förrändra? Känn er välkomna och diskutera i kommentarsfältet... :)