Reflektioner efter film

 
 
Jag nämnde i ett tidigare inlägg om klu klux klan.  Jag valde att titta på filmen, efter lite research fick jag reda på att denna film är baserad på en historisk händelse. Ni som är nyfikna av er kan jag meddela att filmen heter "Mississippi brinner" 
 
Jag kunde inte låta bli att fundera att är helt ofattbart hur omänskligt och barbariskt vissa ideologier är. På vilket sätt skulle ( i detta fall) den "svarta" , mörkhyade befolkningen vara mindre värd. Dem fick minsann skylla sig själva för den behandling dem fått utstå. Dem blev misshandlade till döds, fick hushåll och kyrkor nedbrända, förföljda och ofta utsatta för olika former av trakkasserier, ena mer brutal än den andre. 
 
Det jag inte kan sluta grubbla på är att dem lagar som fanns då, dem skyddade inte dem afroamerikanska medborgarna. Dem var en utsatt grupp. att läsa historia är något som är väldigt intressant, genom att läsa historia kan man urskilja många bakomliggande faktorer, som en förklaring till varför samhället såg ut som det gjorde. 
 
Under historiens gång har det alltid funnits olika utsatta minoriteter. Jag kom att tänka på koncentrationslägren och hur dem blev behandlade där. Jag har ingen erfarenhet av hur det är att vara jude, därför kommer det aldrig vara rättvist av mig att uttala mig om det. Däremot vet jag hur det är att vara muslimsk kvinna och vad jag fått utstå, och än idag får utstå. 
 
Först och främst vill jag ödmjukt bestämt påpeka att jag inte tycker synd om mig. Ironiskt nog finner jag det roligt, tragiskt roligt att det finns dem som hatar min religion och mina kläder. Dem uttrycker min religiösa tillhörighet, så lätt kommer jag inte undan...
 
Det går alltså inte att missa vilken religiös tillhörighet jag tillhör. På gott och ont självklart. Allt jag gör relateras till min religion. Är jag vänlig gör det ett gott intryck, får jag däremot ett dampanfall ligger mitt intryck på folk knappast på plussidan. Hänger ni med i mina osammanhängande tankebanor? 
 
Jag vill och vågar starkt påstå att den utsatta gruppen i dagens samhälle full av fördomar och hatiska förutfattade meningar är riktade mot muslimer. Jag vågar faktiskt påstå det, det är något jag kommer stå för och inte dra tillbaka. 
Aldrig förr har det diskuterats slöjförbud, förbud mot bärande av Niqab, osv.osv som idag. Många muslimska tjejer/kvinnor ( då dem är lättare att identifiera om dem bär slöja) blir trakkasserade på skolan, ute i sin vardag för att inte tala om på arbetsplatser. Många anmälningar görs, men dem kommer ingen vart. Det leder sällan till en utredning. Förundersökningen hinner knappt börja förrän dem läggs ner. Jag har flertalet vänner som delat med sig av erfarenheter, för att inte tala om  mina egna. Jag har blivit jagad av en vilt främmande man som ansåg sig ha rätten att fotografera mig. Jag hade bevis på vem denna mannen var. Jag blev tack och lov inte fysiskt skadad, men psykiskt märkt för livet. Samma dag köpte jag min första sprej, aldrig mer ska någon få jaga mig utan att jag kan försvara mig....
 
Jag tror starkt på att hatet endast har ändrat målgrupp ... och kanske är i en annorlunda skepnad. Människor går inte runt i vita luvor, men idéerna och värderingarna finns än kvar där. Den senaste tidens politik i vissa frågor är endast tecken på att det faktiskt finns människor som i demokratins namn vill få sina värderingar lagligt stadgade....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback