Är du inte rädd?

 
Jag får mail, och annat dagligen ungefär med frågor "Är du inte rädd?" "Varför utsätter du dig för detta?" "Du behöver inte överdriva i ditt utövande av islam" "Islam är inte extremt" "Sverige har precis vant sig vid slöja, överdriv inte och sluta kräv dina rättigheter" 

Jag vill bemöta dessa påståenden. Dem flesta tror säkerligen för det första att det var en man som tvingade mig till detta. Kan säga ärligt att när jag berättade det för min pappa blev han väldigt orolig. Han kan inte sluta tänka på att från och med den dagen för ca 3, 5 år sedan skulle jag bli en möjlig måltavla för hatbrott. 

Och nej, jag har aldrig varit rädd Alhamdulillah. Jag ser inte dem gånger jag blivit jagad, slagen och påhoppad som hot för mig. Tvärtom blir jag bara mer beslutsam att följa det jag vill. 

Jag har full förståelse för att det är svårt att förstå mitt val. För mig handlar det om en religiös övertygelse och tron på att jag finner detta rätt för mig. 

Att jag lätt snabbt blir dömd för att jag täcker mig händer ofta, lika ofta är jag på och kritiserar den förutfattade meningen. Lika mån är jag att mina handlingar ska synas mer än mina kläder, på så sätt tror jag att man efterlämnar ett fint intryck hos människor. 

Mina kläder hindrar mig inte från att tro och förverkliga mina drömmar. Mina kläder har inte hindrat mig från att slå tillbaka då jag blivit slagen eller själv gå emellan slagsmål man bevittnat. All tacksamhet till Allah, det har gått bra. 

Detta är en del av det jag försökt sammanfatta. Blir jag kallad extrem enbart för att jag följer mitt hjärtas röst. Så gärna för mig, kalla mig då extrem. 

Och svaret på om jag är rädd då jag går ut. Nej, hur kan jag vara det när jag har den bäste beskyddaren någonsin? 
Vi måste lära oss att sätta vår tillit till Allah. Vi behöver inte något annat Alhamdulillah. 

Våga vara dig själv, följ det hjärtat ditt önskar. Kom ihåg, endast döda fiskar följer strömmen  ;-) 
 

Annorlunda insändare

 
 
Metro i södra Sverige (Malmö)
23 september 2013
 
 
 
 
Fick denna bild skickad till mig av en väldigt älskad vän .Jag håller inte med allt avsändaren skriver, det jag tyckte däremot är intressant hur en annan människa som inte bär niqab, ser på saken. Insändare är något många av oss borde skriva, oftare. 
 
 
 

Älskade skatt

 
 
Älskade skatt, ja du är och förblir min skatt
Allahs öde sammanförde våra vägar genom livet
Du kom in i mitt liv som en glad stormvind

Respekt, tillit, ödmjukhet 
Inspirerande, kärleksfull, rolig är egenskaperna jag kommer minnas hos dig
För att inte tala om ditt brinnande engagemang för vår religion. 

Allahs planer måste vi lita på
Vi måste finna oss i att avståndet är påtagligt för oss 
Vi får lita på att Allah förenar oss då det är som mest gott för oss. 

Allah är mitt vittne, jag kommer hålla mina löften jag lovat dig
Allah är mitt vittne, jag kommer föra vidare all kunskap du delat med dig 
Jag vill inget hellre att du ska erhålla belöning i din frånvaro 

Allah är mitt vittne på att jag kommer kämpa på precis som du alltid uppmanat och uppmuntrat mig att göra 
Lika mycket som jag gör dua att du väntar på mig i Jannahs port och sträcker ut din hand mot mig

Där livet inte har någon tid, där inget ont existerar, där vi kommer vara i toppen av vår ungdom
Lyckliga
Tillsammans 

Må Allah skydda dig, upphöja och ära dig i detta liv såsom du förtjänar

Att du tog dig vidare från mitt liv , ljuset tog du med dig
Visserligen för Allahs skull, därför kan jag inte vara arg på dig 
Kvar lämnade du ett mörker, med små ljusglimtar
Minnena vi har bevarar jag hårt och omsorgsfullt 

Du valde att kämpa för islam och för dina syskon, för det kan jag inte vara arg och bitter på dig
Ty, kärleken stärktes ännu mer, och saknaden har aldrig varit mer smärtsam 
Må Allah förena oss snarast i hans eviga paradis där vi aldrig behöver skilja oss
Min kärlek för dig är evig
 
Skriven av syster "Anisa" 
 
 
 

Hatbrott.se


Följ oss på Hatbrott.se även på Twitter 




Vi finns även på Facebook. Nyfiken på vad vi sysslar med? Klicka in er på vår hemsida www.hatbrott.se 

Ur historien




När jag gick sista terminen på gymnasiet år 2010 valde jag att sätta på mig niqaben. Jag fick av olika anledningar inte ha den inne på skolan. Dem flesta av mina lärare visste inte om det, men dem gånger vi gick ut på studiebesök talade jag om för varje enskild lärare att det är jag som är ”den” eleven under slöjan. Alla mina lärare visste hur jag var som elev och förstod mycket väl att detta enbart var mitt eget val. 

En lärare jag hade i ett ämne [fotografisk bild] visste att jag bar niqab. Vi möttes hela klassen och skulle åka ut till en fotostudio på Östermalm. Under hela resan satt vi tillsammans och pratade, hon tilltalade mig även vid namn. Hon visste alltså att jag var jag  

I fotostudion genomförde vi våra uppgifter, hon kontrollerade dem och i slutet av genomgången tillsammans med en till lärare vi hade ( han är en världskänd fotograf) och även den ansvarige för fotostudion – tog hon närvaron. I och med att vi stod upp och att det var en dubbelklass ropade hon upp alla namn och när mitt blev uppropat svarade jag ”Här!” 
Då tittade hon på mig och sa ”Hur ska jag veta det, jag ser ju bara dina ögon!” 

Förnedrad och kränkt men framförallt chockad över det fräcka svaret svarade jag ”Det är snarare du som lärare som borde ifrågasättas, hur kan du släpa på en människa genom halva stan, tilltala mig vid namn och när du står inför en stor publik välja att förnedra mig öppet och förneka att du känner mig?” 

Hon valde att gå vidare med uppropet. 

När detta var över, fick vi ytterligare en uppgift, då kom vår andre lärare som var inhyrd. Fotografen Georg Sessler fram till mig och sa att han inte stöttade hennes uttalande. Han sa att han vill att jag ska fortsätta vara mig själv, fortsätta våga vara annorlunda och följa det mitt hjärta strävar efter. Han är frilansande fotograf och haft många olika utställningar. Han är rom och vi hade många olika diskussioner om den utsatthet vi befinner oss i (jag som muslim och han som rom). Han gav mig sitt visitkort och åren har passerat, häromdagen snubblade jag över hans bilder ute på nätet och bestämde mig för att skriva till honom och tacka för det fina bemötande han gav mig. Jag blev glatt överraskad av hans svar: 

Hej Y...!
Solen skiner ute, förmodligen är det en av sensommarens underbara dagar som vi bevittnar. Väderlekstjänsten har hotat med höst och rusk.
Jag kan bara bli lycklig när jag läser ditt mail. Underbart.
Hör av dig, skicka några bilder från kursen som du har tagit och några nya.
Kom ner till min studio så får du berätta hur du gått vidare med ditt liv.
Bästa hälsningar
Georg

Jag har sagt det förut, och säger det igen. Bra lärare gör ett stort, djupt intryck. Om alla var öppensinnade och toleranta mot olikheter skulle vi haft en vacker värld att leva i .



Några minuter av din tid...

 
 
 
Dyrbara systrar! 

Låt mig fånga din uppmärksamhet för några minuter. 

Jag vill berätta för dig om en syster som gång på gång överträffar sig själv i hur hon är. Lika ofta överraskar hon oss som är i hennes närhet. 

Trots sin unga ålder har hon genomgått prövningar som få av oss har. Hårda prövningar, som både hon och hennes familj blivit prövade med. 

Även under dessa prövningar uttrycker hon sin tacksamhet och står fast vid sin tillit till Allah. 
Jag blir gång på gång tårögd över hur stark och envis hon är. Många människor har tyvärr svikit henne, endast Allah kan underlätta för henne. 

Precis som du önskar det goda för dig, ber jag dig ägna en minut av ditt liv åt att åkalla för denna syster! 

Till dig kära vän och syster, var stark! Dina prövningar skiljer sig väldigt mycket från våra, jag ber Allah ge dig en alldeles sällsynt och speciell belöning, och en unik boning i Allahs paradis med din familj och dem du älskar!

Åh Allah, du som vet vad denna syster går igenom- stärk henne under prövningarna hon genomgår. 
Åh Allah, du som kan skänka din barmhärtighet över människor, skänk Din barmhärtighet över henne och hennes familj,

Åh Allah, ge henne framgång i dunya och akhira! Åh Allah, stabilisera hennes hjärta på din tro och stärk henne och hennes tålamod under hennes prövningar! 
Åh Allah, låt henne få känna sötman av Din lättnad på hennes prövningar i dunya för att sedan höra Din röst välkomna henne, samt dem hon älskar till ett evigt liv i ditt paradis. 

Allahomma amin!
 
 

VAR STARK!

 
 
 
Satt med min pappa och pratade om dem senaste tidens påhopp, både mina egna och andra systrars. Vare sig dem bär slöja eller niqab. Han bad mig förmedla några ord till er systrar. 

"Kära syster! 
Glöm aldrig att Allah valde slöjan till kvinnan för att skydda henne. Vare sig du bär slöja eller niqab. Var stark! 
Kämpa och säg ifrån VARJE gång du märker att någon förnedrar dig. Le. 

Le brett min kära dotter/syster i islam, för Allah belönar dig för varje steg du går med slöjan på. Ingen sne blick förbiser Honom, inget elakt ord missar Han. 
Var stark, du är ärad och en vandrande representant för Islam.
Din belöning får du av Allah! " 

Var stark älskade syster!

Septemberkampanj

 
 
SE HIT! 

<<< SEPTEMBERKAMPANJ>>> 

Mer än två år har passerat sedan den väpnade konflikten i Syrien bröt ut och de humanitära behoven är större än någonsin. Antalet döda har passerat 100.000 och hundratals dör varje dag. 
Våldet har tvingat över 1,5 miljoner människor att lämna sina hem i Syrien och söka skydd i grannländerna Jordanien, Libanon, Irak och Turkiet. Omkring 2 miljoner syrier lever som flyktingar i sitt eget hemland. 
Dessa är bara de som registrerats. Siffran stiger för var dag som går.

Omständigheterna de lever under är svåra att beskriva med ord. 

Röda Korset beskriver läget i Syrien som ”katastrofal.” 
UNHCR varnar och förklarar att läget i Syrien är ”skrämmande.” 
Läkare utan gränser bevittnar att det är ”det värsta de sett.” 
Efter SolidaritetsCenters senaste besök i Syrien så är orden ”katastrof och skrämmande” inte tillräckliga nog. 
Familjerna består mestadels av kvinnor och barn. Flertalet familjer har förlorat sina makar/fäder som har antingen brutalt dödats, fängslats eller spårlöst försvunnit. Välling existerar inte i Syrien och barnen svälter bokstavligt talat till döds. 
De humanitära behoven är större än någonsin. Dessa människor behöver ER hjälp och nu har Ni chansen att göra skillnad!

SolidaritetsCenters planerar att genomföra kampanjen under September månad. 

Vårt mål är:

Dela ut 200 matpaket till behövande familjer
Dela ut 200 välling burkar till spädbarn
Försörja 50 faderlösa familjer
Försörja 50 föräldralösa barn

Ditt bidrag räddar liv.

Och kom ihåg att tillsammans kan vi göra skillnad! Hjälp oss att sprida kampanjen vidare till andra!