Ur historien




När jag gick sista terminen på gymnasiet år 2010 valde jag att sätta på mig niqaben. Jag fick av olika anledningar inte ha den inne på skolan. Dem flesta av mina lärare visste inte om det, men dem gånger vi gick ut på studiebesök talade jag om för varje enskild lärare att det är jag som är ”den” eleven under slöjan. Alla mina lärare visste hur jag var som elev och förstod mycket väl att detta enbart var mitt eget val. 

En lärare jag hade i ett ämne [fotografisk bild] visste att jag bar niqab. Vi möttes hela klassen och skulle åka ut till en fotostudio på Östermalm. Under hela resan satt vi tillsammans och pratade, hon tilltalade mig även vid namn. Hon visste alltså att jag var jag  

I fotostudion genomförde vi våra uppgifter, hon kontrollerade dem och i slutet av genomgången tillsammans med en till lärare vi hade ( han är en världskänd fotograf) och även den ansvarige för fotostudion – tog hon närvaron. I och med att vi stod upp och att det var en dubbelklass ropade hon upp alla namn och när mitt blev uppropat svarade jag ”Här!” 
Då tittade hon på mig och sa ”Hur ska jag veta det, jag ser ju bara dina ögon!” 

Förnedrad och kränkt men framförallt chockad över det fräcka svaret svarade jag ”Det är snarare du som lärare som borde ifrågasättas, hur kan du släpa på en människa genom halva stan, tilltala mig vid namn och när du står inför en stor publik välja att förnedra mig öppet och förneka att du känner mig?” 

Hon valde att gå vidare med uppropet. 

När detta var över, fick vi ytterligare en uppgift, då kom vår andre lärare som var inhyrd. Fotografen Georg Sessler fram till mig och sa att han inte stöttade hennes uttalande. Han sa att han vill att jag ska fortsätta vara mig själv, fortsätta våga vara annorlunda och följa det mitt hjärta strävar efter. Han är frilansande fotograf och haft många olika utställningar. Han är rom och vi hade många olika diskussioner om den utsatthet vi befinner oss i (jag som muslim och han som rom). Han gav mig sitt visitkort och åren har passerat, häromdagen snubblade jag över hans bilder ute på nätet och bestämde mig för att skriva till honom och tacka för det fina bemötande han gav mig. Jag blev glatt överraskad av hans svar: 

Hej Y...!
Solen skiner ute, förmodligen är det en av sensommarens underbara dagar som vi bevittnar. Väderlekstjänsten har hotat med höst och rusk.
Jag kan bara bli lycklig när jag läser ditt mail. Underbart.
Hör av dig, skicka några bilder från kursen som du har tagit och några nya.
Kom ner till min studio så får du berätta hur du gått vidare med ditt liv.
Bästa hälsningar
Georg

Jag har sagt det förut, och säger det igen. Bra lärare gör ett stort, djupt intryck. Om alla var öppensinnade och toleranta mot olikheter skulle vi haft en vacker värld att leva i .



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback