Ditt bidrag räddar liv

 
 
Har du tänkt på hur dem i Syrien har haft det idag? 

Långt ifrån att de gått ut på promenad med lilla familjen, eller glidit ner på Ica för att köpa mjölk o bröd... 

En mamma gråter för att hon ser sina barn hungriga och vet inte när hon kan ge de mat nästa gång... 

Ett barn som gråter för att den just fått en torr hård brödbit som mjukas upp i en mugg, vars innehåll ska föreställa te... 

Ett barn som tittar på sina fötter, har knappt någon känsel och har köldskador. Oj just det! Om detta barn har skor på de små fossingarna är det något sällsynt... 

Ett barn som överlevt ur ett raserat hus, letar efter någon familjemedlem som överlevt. Men istället finner medlem efter medlem d ö d a ! 

Ja- död, hunger, svält, kyla är dessa barns vardag! 

Förlåt mig, förstörde jag kvällsfriden för er? Inte meningen, men kan inte blunda för det som sker. Var medmänniska och ta ditt ansvar som det också. 

Bidra till solidaritetcenter pågående vinterkampanj på bankgiro 833-6307

Ditt bidrag räddar liv!
 
 
 
 
 

Bättre värld?

 
 
Efter en lång dag, sittandes och försjunken i tankar. Tankarna tänker på de drabbade världen över.

Barnen som trampar på minor i Afghanistan
En moder som försöker värma sitt barn i Syrien
En fader i Burma som blivit mördad för att han tillhör Rohingya folket
Ett annat barn som sväljer kartongbitar för att stilla hungern
Ett annat barn som blivit brutalt sexuellt utnyttjad
Ett annat barn som vittnat våldtäkten dennes kära mor fick utstå

Mer och mer brutalitet sker, hjärnan tänker längre och längre. Varpå man känner tårar rinna nedför kinden. 

Det värsta är ändå att vi inte kan ana vad som försiggår på riktigt förrän vi bevittnar det med egna ögon. 

Det minsta man kan göra är att be och önska. Be för en bättre värld....
 
Vill du vara med och bidra till en förrändring kan du göra det på Solidaritetscenters bankgiro: 833-6307. Vill du läsa mer kan du göra det på www.solidaritetscenter.se 
 
 
 
 

Studenter i Birmingham

 
 
 
Två niqabbärande studenter i Birmingham =)  
Är faktiskt väldigt nyfiken på vad dem studerar...
 
 
 
Bilden är tagen ur en artikel, och väldigt nyligen dessutom. Härligt o se! 
 

"Hur känns det när du går ut?"

 
 
 
Ofta får man frågan "Hur känns det när du går ut? Vad händer?" och refererar till min ansiktsslöja.

Kan ärligt säga att man blir lite avtrubbad efter ett tag. Men är ärligt talat tacksam över de erfarenheterna. Jag hade inte större koll på mina rättigheter då exempelvis. Vad ska man anmäla? Till vem? Och hur? 

Alltifrån att ha blivit slagen på universitetet av en annan student till att ha anmält en bank till DO för deras bemötande har bara stärkt mig, evigt tacksam för det! 

Men ur ett säkerhetsperspektiv tänker jag annorlunda:

1. Jag har slutat låta slöjan ha "lösa" lager. Jag fäster den så att det försvårar ett grepp o därmed slita av den. Löser det genom nålar, eller andra niqabmodeller som inte har slöjor/släp.

2. Kommit underfund med att jag behöver händerna fria. Alltså handväskor som inte går att ha på ryggen som ryggsäck eller axelväska är uteslutet. Blir jag slagen måste jag ha händerna fria.

3. Nu på vintern då man har jacka har jag nycklarna i fickan på den sida av den hand jag använder mest. Nycklarna sitter fast i ett band som jag virat runt handleden. Man får ju försvara sig om man blir fysiskt slagen, inte sant?

4. Har haft deo sprej i fickan/handväskan men den tar oförskämt och onödigt mycket plats. Jag tänkte till och med på att flaskan inte ska ha ett lock. Det ska gå att spreja direkt om nöden kräver det. Optimalt vore om man hittade en armbandsklocka med en sprejfunktion. Uppgradera sig lite 

5. Bra skor! Stabil sula, inte för höga så man kan vricka fossingarna. Det är bra om skon är någorlunda hård såteet inte går att slita av de. Inga skosnören helst heller. 

6. Man har lärt sig att gå väldigt snabbt. De gånger man varit förföljd av en skum typ har det underlättat.

7. Ha ALLTID laddad mobil, OCH möjlighet att ringa ifrån den. Går det inte är det lika bra att stanna hemma

8. Alltid berätta vart man ska gå. Händer det något vet dina anhöriga vart du är. 

9. Alltid gå den väg där det är mest folk! Undvik mörka ensamma gränder. Äger man ett brett "seende" , att man snabbt kan känna om någon följer, stirrar, fotar är bra. Kan alhamdulillah säga att man även utvecklat den förmågan.

10. Denna punkt borde stå högst upp egentligen. Det är självklart den mest avgörande punkten. Ha tillit till Allah! Det är endast Han som kan skydda dig. Spelar ingen roll hur försiktig, eller oförsiktig för den delen också. Händer det, så händer det. Man får ta itu med det då. Den dagen, den kampen helt enkelt 

Jag skriver inte detta för att tycka synd om mig. Utan har fått frågan många gånger, och att besvara på frågan i ett eget inlägg kanske stillar fler människors nyfikenhet. Observera att detta är endast hur lilla JAG tänker. Mina tankar representerar inte alla niqabbärande kvinnor. Varje individ för sin egen kamp.

Kämpa för den och låt aldrig någon annan indivit begränsa dig! 

Må Allah stärka oss och skydda oss i vår strävan att göra Allah nöjd, och i vår strävan att täcka oss för Allahs skull, amin! 

Be safe! 

Kan du hjälpa mig?

 
 
 
En syster vill dela med sig av en händelse...

"Jag var 19 år då jag och min ärade far var ute och skulle köpa skor tillsammans . Min pappa har alltid och är än idag väldigt mån om mig och mina systrar. Han vet att mina heltäckande kläder kan komma att bli en olycka för mig (snubbla) om jag böjer mig väldigt mycket framlänges. 

Min ansiktsslöja skulle hamna i vägen och det skulle bli en aning krångligt, inte omöjligt men krångligt att pröva skor... 

När jag väl hittade dem skor jag verkligen ville ha satte min far sig på huk och började hjälpa mig sätta på skorna. På en stol precis intill oss satt en medelålders svensk dam med en man som sällskap. Hon tittade på mig som sträckte fram foten och hur den skäggige araben [sarkastiskt uttalat] hjälper kvinnan i sitt sällskap att klä på sig skorna. För att göra det så bekvämt som möjligt för henne. 

Varpå kvinnan sträcker ut sin fot mot karln i hennes sällskap o säger "Kan du också hjälpa mig?" Mannen svarade "Du har alltid kunnat klä på dig skorna hittills, varför behöver du hjälp nu?" Då tittade kvinnan på oss och sa "Kolla HAN hjälper henne trä på sig skorna, tänkte att du inte skulle vara sämre"

Då vände min far sig mot dem och sa "I islam är kvinnan ärad, jag ville inte göra det jobbigt för min dotter att behöva böja sig varje gång hon ska pröva skor. En annan sak också, min dotter må vara 19 och heltäckt. Men i mitt hjärta kommer hon alltid vara min lilla dotter, jag hjälper henne med det hon önskar och ber om". 

Kvinnan och mannen satt, tittade på oss tomma på ord. I det ögonblicket bad jag en tyst bön och hoppades att de blivit en fördom fattigare gällande oss muslimska kvinnor i förhållande till männen i vår omgivning. " 

Vi ber Allah bevara fadern åt systern och hennes familj, Amin!